geringsbestyrens bekymmersamma men lärorika skola. Konungen har derföre utan betänkande satt tro till sina rådgifvares enträgna törsäkringar om representationsretormens oalvisliga nödvändighet, och de hafva tvifvelsutan icke gjort sig reda för det framlagda förslagets tendenser, än mindre för följderna af detsammas definitiva antagande. Det utarbetades i största brådska, utan all omsorgsfullare pröfning, af h. ex. justitiestatsministern, hvilken, äfven ung och såsom statsman oerfaren, låtit hänföra sig och förblindas af en klingande fras, som förekommer i den lätttärdiga politikens ordbok — tidsandan, som revolutionen alltid bär på läpparne, men som äfven just derigenom förgiftas. Konungens öfriga rådgifvare tvekade icke att biträda detta reformförslag, bygdt på den riksvådliga grundval som kallas: tolkvälde, hvars målsman den af demokratien förvildade och förvillade s. k. liberala tidningspressen förklarat sig vara. Det var hvarken under öfvertygelse om reformförslagets antaglighet, eller af fruktan för opinionen, som de två första stånden medgåtvo för sin del, att detta förslag skulle hvila till grundlagsenlig behandling vid nästkommande riksdag, utan af aktning för den ridderlige mor narken, och under den säkra förväntan att Han ij första rummet, sedan den konstgjorda opinionsstormen lagt sig, skulle klart inse de vädor som hota konungamakten om förslaget antages. Dessa begge stand ville, med en lojalitet som förtjenar erkännande, bereda både konungen och hans rådgilvare en nödig besinningstid. Representanterna för de begge stånd, hvilka af den demokratiska tidningspressen kallas och anspråkstullt sjeltve kalla sig tolkvalda dessa representanter, uppkittlade at nämnde tidningspress, och med hvilken de dela samma fel : en omättlig åtrå efter exklusiv makt — mottogo det framlagda representationsförslaget med det vildaste jubelskrä Men inom dessa ständ, hvilka noga böra skiljas från deras exalterade riksdagsombud, hatva redan ganska många sanna 10: sterlandsvänner börjat inse reformtörslagets riksvädliga tendenser, och derföre är det som ibland nära 12 million manliga samhällsmedlemmar blott nägra tusental namn ha kunnat vin nas på dessa tacksägelseadresser, som den sjeltskapade, ölvermodiga retormkomiten in blanco uttärdat. Ridderskapet och adelns ställning till representationsretormförslaget är lika klar och öppen som de hjelmar, hvuka pryda dess vapensköldar. Det första ståndets oettergifhiga pligt ä att värna konungamakten mot demokratiens öppna och dolda revolutionära ränkor, och de näst att försvara sina hugstora minnen och hittills icke förverkade, efter ärorika förfäder ärfda, företrädesrättigheter. Om det än tör mången riddersman, berörd af den s. k. tidsandan, kan förefalla motbjudande, att medverka till det kongl.: reformtörslagets förkastande, så bör likvisst tyngden af denna åtgärd bäras lätt i jemlörelse med den outhärd:liga förebråelsen att hafva bidragit till omhvältningen af ett statsskick, som utgör den enda säkra garantien för konungamaktens och dess trognaste bundstörvandts, adelns, framtida bestånd. Man anser sig böra fästa uppmärksamheten äfven derpå, att, fastän presteständet är det k. reformförslaget lika obenäget, som ridderskapet och adeln, så har dock prestestondet tillförer.e vid mer än ett kritiskt tillfälle göckat adelns förhoppningar och svikit gifna lötten, visserl gen med blödande hjerta, men af fruktan för den storm, som ett motsatt handlingssätt skulle uppjaga från de samhällsklasser, hvaraf piestestandet beror. Då ridderskapet och adelns hela politiska tillvaro beror på utgången af det k. reformförsla gets behandling på riddarhuset; så hafva undertecknade ansett sig pligtiga att enträget uppmana hvarje ledamot at riddarhuset, som der eger representationsrätt, att antingen sjelf eller genom befullmäktigadt ombud komma tillstädes vid instundande riksdag. De ledamöter af rid: derskapet och adeln, som tilläfventyrs af ekonomiska eller andra konsiderationsskäl, anse sig hindrade att möta, uppmanas att i tid och sednast före den 15 instundande September till undertecknade insända vederbörligen upprättade fullmakter med öppet rum lemnadt för den blifvande innehafvarens namn, förbindande sig un. dertecknade, att icke till andra än fullt pältliga personer dylika fullmakter utlemna. Om någon gör anspråk på remuneration för sin afgifvande fullmakt, så äro undertecknade satta i tillfälle att sådan nöjaktigt bestrida. Stockholm i Juli 1865. Komiterade för den sjelfständiga adelsassociationen.