mitt långa vistande derstädes, har blifvit mig mycket kär, oaktadt de många bekymmer jag der haft, hvilka ännu ej äro slutade. Hyddan på kullen, hvilken min mor hedrat med namuet Carlsborg, är vumera flyttad. En stormvind borttog taket, så att huset och de öfriga byggnaderna hafva blifvit nedflyttade i dalen, der jag nu bor. Min boning är ganska komfortabel med sina tre rum och kök; af de två flygelbyggnaderna är den ena afsedd att förvara kreatur, höns och dufvor, den andra inrymmer saltkokeri och redskap. Vidare har jag uppfört ett båtskjul, samt en fidschi-kojn, för de arbetare jag tidtals lyckas erhålla. Dessa äro byggnaderna på min plantage. Boningshuset omgifves af en trädgård, rik på tropikens frukter, de läckraste bananer, apelsiner, citroner, ananas, fidschi-fikon, kastanier, brödfrukt, Kavika och Ndafva-äpplen, som denna månad finnas i största myckenhet. Skada blott att här icke finnes någon afsättningsort för dessa produkter. Jag är för närvarande invecklad uti en slags rättegång med en hög chef Ratu Dranibuka, en broder till konung Thakombau, hvilken kröntes i början af denna månad, samt erkändes af en mängd fidschihöfdingar såsom konung öfver Fidschi. Förhållandet med de: na rättegång är följande: Uti förliden April månad hemsöktes öarne af våldsamma sydliga och sydostliga stormar, hvilka gjorde mycken förödelse; på en del öar omkullblåstes byggnaderna och planteringarne upprotodes. Nagura var äfven till en del derför blottställd, medelst några fruktträds afbrytande. På hafvet me förde förödelsen de sorgligaste följder. Hamburgerbriggen Charlotte blef totalt förolyckad, äfvensom ett amerikanskt skepp i närheten af ön Kardavu, synlig från Nagara, dit 18 personer kommo flytande på li en raft?: kaptenen med fru och tvenne barn : samt flera personer drunknade; engelska, skeppet Mechanice strandade i grannskapet l. af Tonza-öarne och hela besättningen blef( bortspul.s. Efter d skeppsbrott, flöto till öarnes stränder olj fastager, furuplankor: och delar af de sönderslagna fartygen. Detta föroreakade en stor rörelse bland ku befolkningen; till Nagaras strand trense oh nötoljefastager, innehålla: tillsammans cirka 600 kannor, jemte en mängd ;uruplankor, hvilka, om de tillhört det förolyckade hamburgerlartyget, troligen I växt i svenska, min älskade hembygds gar. Jag vidtalade en mängd fi er att vara mig behjelplioa att berga deita strandgods och transportera det till ett afj. mina uthus, hvilket de verkställde, och erhöllo derför: 1 soldatgevär, 1 fjerding krut, 2 yxor, 28 alnar bomullstyg samt tvenne röda filtar, hvarmed de förklarade sig full-: komligen belåtna. Jag begaf mig derefter till Levuka, anmälde till engelska konsuln och der boende i L ( l köpmän de strandgods jag bergat och 4 dessa förklarade mig vara egare af de ber1 gade varorna. Under mitt visiande derstä-q des, försälde jag oljan och förhyrde en. skoneribåt att afhemtia densamma, mens hvarmed fördröjdes några veckor. — Fid-1 schianerna hade under tiden uppgjort en( plan att bemäktiga sig oljan och unsägo sig ls säsom cgare till densamma, och söndagen s den 15 Maj, tidigt på morgonen, allarmerades jag af omkring 100 beväpnade vildar, hvilka med våld ville taga oljan. Jag 1 protesterade deremot, laddade i vildarnes . äsyn 4 gevär och en dubbelbössa; en af vildarne yttrade: ?vi veta at ni icke är rädd, men skola vi hafva krig, så är denna dag eder dödsdag?, hvilket på fidschianska språket lyder: ?Kemammi sa kila, kemudo I sa siga ni nere, sa ai valu dai sa mate ink V I dena kemando?; jag svarade att jag ämnade försvara mig. Dessa ungi vildar uppretade nu sig sjelfva; började med stenkastning på mina hundar, ned efvo frukten från träden, omringade boningshuset, hvarmi jag befann mig och hvartill jag hade sillbommat dörrar och fönstergluggar, utom ett fönster med jerngaller, inför hvilket jag stod med duvbelbössan i händerna, förkla randey att den som slog sönder en dörr eller lucka, skulle blifva nedskjuten; i detsamma kastades ett spjut genom fönslret, utan att skada mig och under det ohyggligaste tjut, bultades och hamrades på dörrar och väggar; de fega uslingarne vågade icke göra något vidare. Omkring tvenne timmar var jag på detta sätt belägrad, då en ung chef, Rasuruvi, en yngling på 15 år, spravg in ibland bopen, tog spjutet ar en, klubbor från andra, kastade dem ut på gården, utropande: ?denne främling är min vän, ofreda honom icke, anfaller ni honom, måste ni först döda mig?. Detta bestämda språk af ynglingen, som är en hed; ning, hade en törundransvärd verkan. Unga Rasuruvi gick med allvarligt utseende till p fönstergluggen, der jag stod, betraktade mig med ett leende, för ait utforska min sin( neestämning och sade med en mild ton: n sätt bort geväret, öppna dörren och glöm p bort detta uppträde. Vildarne aflägsnade i sig derefter. . . f Under det jag var instängd uti bonings; huset, bortrullades det ena af oljefastagen och åtskilliga andra effekter, hvilket allt : fidschianerna medtego till sin by. Jag har : anmält detta. äfvensom våldgäsmingen, förl? engelska konsuln, kapten H. M. Jones, i som ej kan uträtta något, förrän ett krigs; fartyg hitkommer, hvilkets bemanning och kanoner bidraga att skipa rättvisan ibland N dessa vilda menniskor. En månad derefter inställde sig på min egendom en höfding, Ratu Draniboka, med en beväpnad styrka, i ör att ek.pa rättvisa. Han besökte vidari nes by, för att straffa väldsverkarne och ; återtaga den från mig röfvade egendomen, men i stället för att återlemna till mig denH samma, behöll han den sjelf och försälde den för egen räkning. Jag mäste åter be; gifva mig till engelska konsuln, som lofvat förskafta mig rättvisa och godtgörelse. Hun t är en kraftfull man, för hvilken dessa öars k befolkning har mycken fruktan. ;