, annoterinsar otver sina NnNyresgaster. dessa böcker finner man att under revol: tionsåret öiver 8000 personer rymde frå Warschau ut till ?banden?. Bland de si lunda försvunna äro icke mindre än 80 bar mellan 10 och 14 år samt öfver 390 qvinnoi — Den Köpenhamnska arbetareföreningen c 1860 gjorde i går, anförd af sin ordförande hr C. B. Rimestad, ett besök i Malmö fö att bese industriexpositionen. Då det v på förband tillkännagifvet i de Danska tid ningarne, att afresan från Köpenhamn skull ske kl. 7 på morgonen, i följd hvaraf d besökande kl. omkring 9I vore att vänta ti Malmö, hade vid denna tid infunnit sig vi hamnen en stor folkmassa samt borgare sångföreningen och skarpskyttekårens musi för att emottaga de värderade gästerna frå andra sidan Sundet. Straxt efter kl. I an kommo också ängfartyget ?Zampa? och e liten stund sednare ånglartyget ?Fulton?, sor af deltagarne voro kildt förhyrda fö resan och emottogos af de på stranden för samlade sångarne med den vackra sånger ?Vift stolt paa Codans Bölge?, hvarefter hi rådman Falkman, såsom ordförande för bor garesängföreningen, uppsteg å ångfariyger och helsade de resande välkomne, på samma gånginbjudande dem till en enkel kollation, som af en del utaf stadens invånare blifvit arrangerad å rådhusets öfre våning till kl. 5 efterm. Hr Falkmans helsning besvarades af hr Rimestad, som med sin väldiga stämma utbragte ett lefve för Malmö samhälle, hvilket, åtföljdt af lifliga hurrarop, kraftigt upprepades af arbetareföreningens medlemmar. Från hamnen uppmarecherade värdar och gäster med musiken i spetsen till jernbanetorget, der tåget upplöstes, och deltagarne, hvilkas antal var omkring 450, deribland inberäknade ett mindre antal damer, besökte expositionen, Större delen af dagen tillbragtes af de flesta å utställningen, som vann ctt, som vi tro, allmänt bifall. Åtskilliga af gästerna begagnade dagen till kortare utflykter i stadens 0: gifningar och en del gjorde en färd till Lund. Kl 5 samlades vid atställningslokalen atla de danska gästerna jemte borgaresångföreningen, och med skarpskyttekärens musik i spetsen tågade man tll rädhu öfra våning, hvars utvidgade lokal var fullständigt upplåten. Då alla voro samlade, nppsteg rädman Falkman i talarestolen och iramförde samhällets välkomsthelsning till de ankomna gästerna. — Deretter uppträdde hr Rimestad och föreslog en tacksugelse till Malmö. Hans för drag var i hög grad briljant; det var en talureförmåga al mycket öfverlägsen natur. Hans tal atbröts afständiga hifallsrop. Bland annat yttrade han, att de nordiska folken hafva legat länge i strid, och striden fortg nu; men det är en strid af annan art än förr; nu kämpa de i ädel täflan att älska sitt fädernesland, att befordra kunskaper och upplysuing, att gå framåt i allt stort och ädelt och skönt; och skulle någonsin konungarne vilja föra de nordiska folken i en annan strid emot hyarandra, så gå vi icke. Vi gå icke, upprefe han med ett så gripande uitryck, att ela-den talrika menniskomassan ropade ett bravo, som nära aldrig togit slut. Haus tal slutade med en vacker tacksägelse till Malmö, och derpå följde ett niofaldigt hurra. Kort efter föreslog snickarmästaren Rörup en skål för Malmö sängförening, hvilken skål besvarades af rådman Falkman med ett humoristiskt svar som väckte mycket bifall. Sedan uppträdde hr Rimestad och föreslog i särdeles vänliga och smickrande ord en skäl förrådman Falkman, såsom lörman för festen, och då tr Falkman derefter besteg tribunen för att svara, blef han helsad af ihållande bifallsrop, och sedan dessa tystnat tackede han för skålen. Bland öfriga tal var ett för arbetarne, hvilket besvarades af fabrikör Lejsander, och ett för Malmö industriförening. En talare fann stämningen så lifvad och angenäm, att ban föreslog, det afresan skulle uppskjutas från kl. 8 till kl. 10, men hr Rimestad uppträdde genast och förklarade, att ångbätarne skulle gå kl. 8, och detta skedde i så bestämda ordalag, ait det blet ingen gensägelse deremot. I Knutsalen hade man uppställt långa bord, vid hvilka den svenska punschen serverades och flitigt anlitades. I gula förmaket voro några lättare förfriskningar föranstaltade för damernas räkning, och i landstingssalen, som sedan den kungliga balen under landtbruksmötet ävnu bibehöll sina dekorationer, var aftonens egentliga piece de resistance — otaliga fat med tusentals smörgåsar jemte bier, — hvilken enkla anrättnivg med den största genytlighet hölls till godo. Till slut kom helt oförväntadt en liten bal i gång i ett af sidorummen, med skarpskyttarnes musikkår till ter — oberäknadt alla koregrafiska försök i de andra rummen af danslysten ungdom. Med glad håg svängde man omkring i polkan (— som bekant den enda dans der svenskar och danskar komma öfverens om takten) ända till dess uppbrottet skulle ske. Det var just icke den sirlighet i tournure och den elegans i toiletter, som en Kuutsbal vanligen erbjuder, men det var lika roligt 1 alla fall. Efter måvgfaldiga småroliga episoder, som dock icke lämpa sig för en närmare heskrifning, skedde uppbrottet kl. omkring 12 8, Jå samtlige de närvarande — tyvärr under jsande regn — i ruarsch tågade ned till namnen, hvarifrån afresan egde rum kl. efter 8 under skallande hurrarop både från ingfartygen och stranden. — Den 67:de årsdagen af slaget vid Abuir inträffade den 1:a Avgusti. Fem engelha vataranar lafva ännan sam Ådaltanis I mm — mn m OO fe