icke. Före det förra slaget hade han af feber och nya sår tvungits att begära permission, och då Napoleon återkom från Eiba, dröjde den engelska regeringen så länge att gifva William Napier en anställning, att han slutligen kom för sent. Just som han i Dover lastade sin puckning på det fatrtyg, som skulle föra honom öfver till kontinenten, gjorde slaget vid Waterloo slut på det länga kriget. Det regemente, vid hvilket han stod, tillhörde ockupationstrupperna och stannade i Frankrike till år 1819. Efter sin återkomst skaffade han sig afsked på half sold såsom öfverstlöjtnant, för att icke upplefva den förödmjukelsen, att en officer, som hade tjenat under honom såsom major, genom ett fullmaktsköp skulle blifva hans förman. Att sjelf köpa sig en högre grad, dertill fattades honom penningar, och regeringen be gagnade sig icke af sin rättighet att befordra denne utmärkte officer. Icke nog att han var för stelt för att uppträda säsom petitionär, han gaf äfven anledning till en skandal, som under Castlereaghs och Londonderrys dagar icke kunde förlåtas. Han hade nemligen slutit sig till de radikala och var en vän och beundrare af Cobett, den sämsta ibland dem. Dylika åsigter voro helt och hållet tannlysta inom a mån. (Slutet följer.)