yttre skalen falla och håller sig till den oför-1 gängliga kärnan. j Rältegångsoch Polissaker. En mystisk tilldragelse. För någon tid sedan berättade vi, efter hållen . undersökning i poliskammaren, att misstanke yppats. att en till namnet obekant engelsk sjöman . Patten mellan den 12 och 13 sistlidne Maj. skulle blifvit narrad ombord å ångbåten Westerås, då liggande vid Riddarholmshamnen, af några utaf nämnde fartygs dåvarande besättning, samt derstädes plundrad och sedan bragt om lifvet. Målet, som blifvit remitteradt till rådhusrätten, sedan tvenne personer af nämnde besättning blifvit häktade, nemligen sjömännen Johan Svens-, son och And. Joh. Pettersson, företer ganska l. många besynnerliga omständigheter, som fortfarande ingilva skälig misstanka om att icke allenast ett rån. utan ett ännu gröfre brott här är begånget. En tredje sjöman Carl Hedgren, som tagit verksammaste delen i det timade, har icke kunnat anträflas, utan lärer han kort efter händelsen begitvit sig på flykten till Amerika. Målet förevar sednast i dag å rådhusrättens fjerde afdelning, och meddela vi här nedan ett fullständigt referat öfver hvad som under ran-sakningen hittills kommit i dagen rörande denna besynnerliga händelse. Da målet första gången förevar, uppgåfvo häktade Svensson och Pettersson, tillfrågade om sina föregående lefnadsomständigheter, den förre, att han är född i Sånga socken af Stockholms län, den sednare i Bredsätra socken på Öland. Båda två hade på sednare åren gått till sjös och sednast, eller innan de häktades af ifrågavarande anledning, varit anställda som matroser å ångbåten Westerås. Ingen af dem har, enligt företedda prestbevis, varit förut straffad för brott, Namnet å den person, som hos-polisen angifvit händelsen, är sjömannen Fredrik. Johansson, hvilken då den passerade äfven ver-anställd ombord å ångbåten Westerås. Angående-fivad ombord derstädes tilldrog sig mellan häktade Svensson och Pettersson, förrymede. Hedgren samt engelsmannen, har Johavssöby berättat följande: Torsdagen den 12 sistlidne Maj på aftonen håde Svensson bedt Johansi att han skulle göra första nattvakten i hans ställe mellan klockan 9 och 34 till 11, hvilket Johansson åtagit sig, hvarefter Sveasson, Pettersson och Hedgren aflägsnat sig från ångbåten. Efter kluckan 10 hade de åter dit ankommit, då åtföljda af två för Johans.son obekanta personer, med hvilka Hedgren talat på et främmande språk, som Johansson trodde vara engelska. Alla fem hade stannat på hamnbron till en början, men då en af de främmande sjömännen, som varit mycket rusig, raglat emot relingen på Westerås, hade Svensson tagit hand om honom och fört honom ombord på fartyget samt ned i skansen, der han satt den fulle främlingen i Hedgrens koj. Svensson hade derefter åter begifvit sig i land till det der qvarstående sällskapet, hvarefter alla åtföljts ombord och ned i skansen, dit Johansson äfven begitvit sig. Den fulle engelsmannen hade då legat i Hedgrens koj, och hans kamrat hade satt sig på kanten till en annan. Hedgren hade samtalat med denne, men som Johansson icke förstod det språk, hvarpå samtalet tördes, fattade han ingenting af dess innehåll, mer än hvad Hedgren upplyste, eller att den sist omnämnde främlingen, hvilken fr mtagit penningar och lemnat Hedgren, bjöd sällskapet på bränvin. Tio minuter härelter gingo också förbemälde fyra personer, nemligen Svensson, Pettersson, Hedren och den bjudarde sina färde, qvaremnande den i Hedgrens koj liggande kamraten. Johansson gick äter upp på däck. Efter omkring en haltftimmas förlopp återkommo emellertid för andra gången de tre förstnämnde, då Petterson hade en mössa, som Johansson icke kände igen. På hans fråga hvar de gjort afengelsmannen, svarades nu, att denne på gatan upptört sig så vildsint, att de måst gå ifrån honom. Johansson hade härefter gått och lagt sig i skansen, och några ögonblick sednare hade Hedgren och Svensson ätven dit nedkommit, hvarvid den ena af dem tändt en lampa samt lyst på den sofvande främlingen. Härefter hade de börjat afkläda honom hans påhafda kläder, stortröjan och västen, hvilka voro af blå doffel med blanka knappar, byxorna af samma tyg samt stöflorna och en i rödt stötande ylletröja. Hedgren hade, sedan detta var gjordt, ytterligare lyst på den nakna karlen, dervid han brännt denne på magen och åtskilliga ställen af kroppen, utan att den sofvande dervid vaknade. Efter en kort stund hade de nu pådragit den sofvande ett par dåliga wmollskmsbyxor och en blå ylleskjorta, Pettersson tillhöriga, och påklädningen hade verkställts af Svensson och Hedgren, hvaremot Pettersson vägrat, ehuru uppmanad af de andra, atwt deltaga deri. Johansson hade nu slumrat till, men efter någon stund vaknade han åter, och då observerade han Svensson och Hedgren släpa den ännu i fullkomligt medvetslöst tillstånd varande främlingen till skanstrappan, olvanför hvilken Pettersson stod. Denne biträdde nu de båda andra i att få upp den sotvande på däck, i hvilket Johansson ett par ögonblick sednare hörde en duns, liksom af en tung fallande kropp. Johansson förnam vidare att en båt lade till på yttre sidan af fartyget, hörde ett trampande å däcket samt ljudet af en båt, som rodde ut åt Riddarholmsfjärden: hvarefter allt äter blef tyst och han inslumrade. Då han vaknade, såg han Hedgren, Pettersson och Svensson sittande på skansluckan samtala om, att de fört engelsmannen till Skinnarviken, och att de skulle bundta ihop hans qvarlemnade kläder och bära dem till Hedgrens bostad. Johansson hade emellertid sedermera observerat, att alla tre begagnat klädesplagg, som fullkomligt liknade de från engelsmannen tagna, och hade Svensson, då Johansson frågat huru dermed förhölle sig, hotat att göra Johansson olycklig om han vågade angifva saken. Så långt Johanssons berättelse. Vi skola i morgon redogöra för hvad som för öfrigt förekömmit under ransakningen i detta högst besynnerliga mål. — Sisthdne gårdag, klockan 34 5, förmärkte ogifta Carolina Lindblom, boende i huset n:r 52 vid Rörstrandsgatan, att en stark rök syntes inom egendomen bredvid eller n:r 54, tillhörig förre tullvaktmästaren Andersson, hvarför hon begaf sig dit och för ett par karlar, som hon träffade, omtalade saken. Vid efterseende befanns eld ha utbrutit uti en af enkan Thudin förhyrd vedbod och tydligen vara anlage anden, som förstört