BLANDADE ÄMNEN. Löshåret. I Europa var det Ludvig den helige som först med löshår ersatte sitt naturliga hår, hvilket fallit af honom i Palestina. För detta beundransvärda påhitt har den äran blif vit honom bevisad att vara alla nationers perukmakares skyddspatron. När drottning Bianca återsåg den olycklige hehge fursten flintskallig. ämde väl detta henne, men hon var icke i förägenhet om sättet att bota skadan. Hon tog en sax och afklippte utan krus en lock på alla herrar vid hofvet, som hade lika hår som hennes son. Med sin stora moderskärlek, hvilken dessutom kraftigt understöddes af den starkainstinkt af qvinligt koketteri, som finnes i alla länder och på alla tider, sydde hon dessa lånade hårstrån tillsammans det ena vid det andra och gjorde deraf åt konunzen en beundransvärd pe: ruk, som tyvärr icke blifvit förvarad. I våra dagar äro de fina damer, som åtnöja sig med sitt get hår, ännu sällsyntare än de, hvilkas tänder alstrats och blitvit stora i deras eget tandkött. Handeln med hår är derföre nu också lika utbredd och känd som handeln med indigo och kaffe. I Danmark och ännu mera i Sverge, der bondqvinnorna till större delen äro fattiga. har man 1 några år sett en mängd hemlighetsfulla agenter uppträda, hvilka. försedda med ett knyte. stiga in i stugorna, när männerna gått ut. De hålla vältaliga samspråk med de okonstlade, fattiga bondqvinnorna, hvaraf följden blir, att dessa lösa upp sitt hår och låta det falla i rika böljor omkring axlarne. Den hemlighetsfulle agenten småler vid denna anblick, leker sakta med sina otåliga fingrar med en skarp sax, bjuder hårets egarinna två indiska halsdukar för skörden och afmejar den derpa ifrigt. Det så till sägandes ännu lefvande håret stoppas härpå jemte annat i en påse, som blir den gemensamma grafven för den yppersta fägring, hvarmed naturen begåfvat qvinnan. När påsen är full. föres den till en gros-köpmannen, som sorterar håret och genom 6 eller 7 operationer småningom appreterar det. På detta sätt får man återse det hår, som gått förloradt för de okonstlade och fattiga bondqvinnorna, mera blondt, fint och glänsande än förut på ett ofruktbart hufvud, likasom man förflyttar fruktbara trakters rika och friska grästorf till en torr och utsugen mark. Huru många förälskade blickar skola icke fästas på dessa chignons i landsflykt, huru många förstulna kyssar skola icke i en ljut uppsvallning tryckas på dessa lånade flätor, som äro förvånade öfver en så plötslig och oförväntad lycka! Hvem hade väl märkt dem, då de ännu förde sitt naturliga lif, försummade och obekanta med sig själva på sin födelseort? Ack, man skulle sannerligen kunna skrifva en bok, innehållande på samma gång en bondqvinnas historia och en till stora verlden hörande frus äfventyr och som skulle ha den pikanta titeln: Historien om ett hufvud utan hår och en bundt hår utan hufvud. Det finns hår för alla behof, för alla slags koketter, för alla nyancer och längder. Det korta håret kokas i en kittel och rullas omkring små träpinuar. Man tager det derpå ur kitteln, för att låta det torka i en måttligt uppvärmd ugn. Efter denna dubbla operation behåller det sin våglinie och pryder såsom naturligt krusigt hår de krushufvuden, omkring hvilka alla hjertan fladdra likt fjärilar kring ljuset. De förmögna koketterna försmå det kokade och krusade håret, hvilket vanligen kommer från varma länder, och föredraga det långa, glatta, som är en produkt af norden. Det finns flätor, som äro oerhördt långa och kosta icke mindre än 500 franes, men som också väcka afund hos alla medtäflerskor, hvilka icke kunna slösa så stora summor på sitt hufvud. Men om det redan i våra dagar är dyrt att vilja ha vackert hår, så tyckes det skola bli ändå värre bestäldt härmed i framtiden. Redan försmå bondqvinnorna att låta klippa håret af sig för ylledukar. De vilja ha betalt i reda penningar, under det att de unga bönderna taga sig friheten att se sura ut, då det är fråga om att gifta sig med en flicka med kort silke, såsom det finurligt kallas af dem, som fått håret afklippt. Men hur skall det då gå med de eleganta damerna i al!a länder, hvilka genom sin sociala ställning till tidstördrif eröfra hjertan, om de fula och oförskämda -bondqvinnorna hädanefter behålla sitt hår för sig sjelfva och för dem, som de en ång skola gifta sig med? Vi hoppas dock, att detta icke på länge skall inträffa, samt att de beskedliga landtflickorna skola tillåta stadsdamerna att få ha denna yppiga hårväxt, med hvilken de förstå att så magnifikt pryda sig och som vifvit upphof åt så mänga små biljetter till Chloris och så varma lidelser bland dyrkarne af den sköna naturen. — Också en internationel exposition Man kan verkligen icke taga i sin hand ett enda nummer af någon tidning utan att icke deruti finna någon inbjudning till en exposition, något bref, någon notis eller kanske redogörelse om en sådan. De exponerade artikla:nes mångfald är icke mindre storartad: blommor, årsgamla barn, kreatur och industrialster af alla slag, allt hafva de sina särskilda expositioner. Man har haft utställningar, vid hvilka hvarenda artikel varit förfärdigad af soldater, andra åter der Londons hattmakargesäller utställt allehanda saker af egen ullverknint dervil de Vibdd annat ådagalbic