vw — — — ——Å— mrs Scots hjerta än var, så var doc all qvinlighet ännu icke utplånad deru Hon var icke qvinna i afseende på mildhet, känslor eller vänlighet; men hon varqvinna i sin känslighet för försummelser och brist på uppmärksamhet, som äro qvinnans lottt, då hennes bleknade skönhet icke skyddas af rang eller förmögenhet. Hon var derföjr på sitt sätt tacksam mot den nästan endia person, af hvilken hon under de sista to åren hade rönt ett artigt och smickrandie uppförande. tHvad var det nu igen jag talade om??4 frågede mr Gervoise, då han märkte att dle kommat till slutet af gatan. uNi talade om mr Gordon, sirk, svarade mrs Scot och vände om. aJa, alldeles ja, det var om mr Gorfon. Nåväl, hans hustru är ett riktigt barn och behöfver er handledning, mrs Scot. Det är verkligen någonting som jag inte behöfver bevisa. Carnoosie kan inte undvara er, det vet ni sjelf. Mrs Scot tycktes försjunken i tankar. I det hon derpå plötsligt lyfte de listiga ögonen upp till mr Gervoise, sade hon helt kort: sJog kunde ha lust att se de der Gordons. Det är helt naturligt, men de äro stadda på resa.t cHur se de ut? Gordons? Jo — jo, ser ni, mr Gordcon är lång, ljus och blek; en mån omkrirg fyrtio år eller så vid pass — samt mycktet hygglig och vänlig. Mrs Gordon är också mycket god och älskvärd, ett litet mörkt fruntimmer — samt mycket svsg och languisant. De trenne gossgrne: äro väckra och raska pojkar; det är allt hvad jag vet om Few, mrs Scok.4