STOCKHOLM don 16 Aug. Finsk Sohleswig-Holsteinism. Under denna rubrik ionebåller det i dag hitkorna numret af Helsingfors Dagblad en artikel, som är af ganska stort intresse för 088 svensrar, icke blutt med afseende på de deri autydda märkliga tendenserna hos någon fraktion eller några personer i Finland, att vilja i den svenska finmarken drifva upp ett slags schleswig-ho!steinsk fråga, utan äfven för det värdiga sätt hvarpå yttripgarne af dessa tendenser bemötas i Hesivglors. Dågblad. Den finska tidningens artikel är af följande lydelse: När den sednaste förordningen om finskans likställdhet med svenskan såsom officielt språk utkom, vågade vi uttala den förhoppning, att en tidrymd skulle taga sin början, då skriket om finska språkets förtryck under det svenska skulle gifva vika för det prektiska arbetet att öfverflytta vär bildniog till finska språket och sålunda alltmer höja den stora massan af nationen till deltagande deri. Men denna förhoppning har, åtminstwone till en del, visat sig hafva varit en illusion. Ty bland de många, som det olycksdigra missförhållandet inom vårt land, att massans språk icke tillika utgjorde ett språk för bildningev, alltmer dritvit fram att ifra för finska språkets höjande, fanns äfven en liten, men envis och ihärdig clique, som ville finskans användande icke såsom ett medel för att höja massan af folket till allmän civilisation, utan för språkets egen skull såsom ett supponeradt reqvisitum för en egendomlig finsk nationalitet, som borde rehabiliteras 1 motsats mot den såkallade svenska bildningen. Och denna fraktion bar, i öfverensstämmelse med sina specifika åsigter, icke kunnat finna sig i att nu öfvergå till det simpla men mödosamma arbetet att söka utbilda det finska spräket till en bärare för den allmänna europeiska kulturen. Den måste kämpa för den finska nationaliteten. Och så har den begynt söka att i alla möjliga små omständigheter se en tendens att förtrycka det finska språket, för att allt fortfarande kunna kämpa för sin kära nationalitetsteori. Ty utöfver läran om, att finsk nationalitet fordrar ett finskt språk, kuvna de icke frampressa något poBitivt ur densamma; i afseende å allt annat är deras teori fullkomligt steril. För denna sin nationalitetsifver har denna fraktion numera upptäckt ett nytt ämne i den inom Sverges gränser bosatta, af några tiotal tusen personer bestående finska Dbefolkniogeu. Finska litteratursällskapet utsände på sin bekostnad under innevarande sommar e3 forskare för att i filologiskt, etnograliskt och historiskt afseende anställa undersökningar om våra språkoch stamförvandter å den nordligaste delen af den skandinaviska halfön. Denne stipendiat har änder sin vistelse bland dessa funnit dem i slor brist på böcker och har trott sig såsom orsak till detta förhållande upptäcka att svenskarue samt svenska regeringen arbeta på att ?systematiskt förtrycku? det finska språket, och denna vid sidan af de ti lologiska forskningarne gjorda upptäckt har han hastat stt meddela i några bref hit hem, Denna upptäckt var något för den nämnda fraktionen, som redan höll på att se eina teorier. falla i glömska på grund af dess oförmögenhet att kunna lemna något bidrag till de praktiska arbeten, tiden påkallade. Devna fraktions organ på finska språket, Suometar, har skyndat sig att göra de i de nämnda resebrefven förekommande meddelandena till föremål för en ledande artikel! om Finnarnes ställning i Sverger, Men i stället tör att enkelt och förnuftigt taga sig an dessa vira stamförvandter och uppmana oss att såsom deras landsmän taga del i deras ställning och göra hvad. vi kanna för att förskaffa dem mera tillgång på litteratur o. 8 v. — hvilket hade varit fullkomligt i sin ordning, emedan blodsbandet i alla fall har kraf på att taga ut sin rätt — har Suometar gjort detta nära på till bisak, ocn nästan hutvudsakligen företagit sig att kommentera den nya upptäckten, at det finska språket och den finska nationaliteten hålla på att systematiskt förtryckas afsvenskarne och deras regering. Att våra stamförvandter i det nordligaste Sverge lida brist på litteratur och andlig spis, säger det nämnda bladet, är icke underligt, då man betänker huru svag det finska språkets litteratur änru är äfven hos oss samt att det äfven i vårt eget finska land finnes å mänga trakter, som äro utan skolor och boksamlingar samt hafva embetsmän, hvilka endast bristfälligt förstå finska språket. Men det som är himmels-kriande, icke blott från nationel, utan äfven från rentaf allmänt mensklig ståndpunkt, menar bladet, är hvad som omtalas i hr Skogmans : let är så som litteratursällskapets stipendiat heter) reseberättelse, att nemligen i Sverges finska trakter ii gen vågat egna sig åt finsk bokhandel, emedan regeringen icke tillstädjer det, samt att svenskarne med all gevalt söka att tvinga finnarne derstädes att lära sig svenska. Detta är sådant, menar bladet, att man knappt skulle kunna hälla det för möjligt, ifall man icke kände till våra grannars inre förhållanden. Men det är duck lätt att fatta, det hr Skogmans framställning måste vara alldeles riktig heter det. Ty svenska regering-ns beteende mot de finska inbyggarne i Sverge är nemligen alldeles detsamma som mot finnarne i Finland, då detta land var förenadt med Sverge; och då den finska nationaliteten