hade hört att det vore bra att göda vinstockar med träkol, och han sade, att han nog hade läst att det förhöll sig så, men sjelf aldrig hade försökt det. Han var så god och länade mig boken, som var öfversatt från ett främmande språk. Och då jag hade plockat ur den så mycket jag kunde. försökte jag med träkol, såsom boken sade, och deraf kommer det att ni tycker så myc ket om våra drufvor och blommor, mylord. Det var en lycklig slump att jag kom att höra de båda herrarne tala med hvarandra i vagnslidret, ers herrlighet.? En lycklig slump kan träffa hvem som helst?, svarade lorden, ?men att begagna sig deraf till sin fördel, det är inte alla gifvet.? Då hans herrlighet kom hem, betraktade han med dyster min sina stora blomsteranläggningar, besökte sina drufvor och sneglade med förtrytelse på klasarna; derefter skickade han bud på sin öfverträdgårdsmästare, en herre, som hade ett stort anseende för sin vetenskapliga bildning och som aldrig talade om en guldvifva annat än med dess latinska namn. För denna lärda person berättade nu hans herrlighet hvad han hade hört och sett rörande de välgörande verkningarne af träkol och framtog till bevis härför en klase drufvor, som han hade fått borta hos grannen. ?Mylord?, sade trädgårdsmästaren, nästan utan att bevärdiga drufvorna med en enda blick, ?den der trädgårdsmästaren måste vara en stackars okunnig varelse, efter han kan tro att han upptäckt en hemlighet i något som är så väl kändt af hvarje kunnig trädgårdsodlare. Professor Liebig, mylord, har utvecklat den goda verkan af träkol säsom gödsel åt vinstockar isynnerhet, och den förklaras genom dessa kemiska principer? — och dermed inlät sig den vise mannen i en lärd afhandling, hvaraf hans herre icke förstod ett enda ord. Nå men?, sade lorden, sedan han talat till slut, efter som ni har så väl reda på att gödsel med träkol är så tjenlig för vinstockar och blommor, har ni då någonsin försökt den på mina?? Nej, det kan jag inte säga att jag gjort, mylord, jag har aldrig kommit att tänka derpå.? Ja, ni kände den döda bokstafven, men er tanke förstod sig inte på att göra den lefvande?, svarade hans herre. Mylord, som, om han också just icke så synnerligt förstod sig på trädgårdsskötsel, dock var en god menniskokännare, afskedade den lärde mannen och bad sin granne, under många ursäkter för att han sökte beröfva honom en sådan skatt, tillåta, att han finge taga den snillrike trädgårdsmästaren i sin tjenst. Denne, som trodde, att nu då träkolen väl voro upptäckta, hvarje trädgårdsmästare kunde använda dem lika bra som den förre, var allt för glad att kunna visa mylord en tjenst och befordra en duglig och hederlig karis lycka. Hans herrlighet visste ganska väl, att en menniska, som gör ett godt bruk af de tankar, som upp: stått hos honom genom en slump, skall göra ännu bättre bruk af de tankar han tillegnar sig genom studier. Välvilligt, om också icke alldeles oegennyttigt, sörjde han för att den enillrike man, som han hade tagit i sin tjenst, fick en passande undervisning, och mannen är nu mylords jägmästare och inspektor. Både han och hans herre ha blifvit rikare af att de kommo i förbindelse med hvaran. dra. Han är icke mindre praktiskt sträf. sam, derför att han blifvit finare i sitt tal, och icke mindre skicklig teoretiker derför att han icke längre härleder ett lyckligt experiment från en slump.