en monarkisk restauration i Mexiko? Kon gressen sammanträdde, man väntade me feberaktig otålighet presidentens ?bådskap? och den 2 Dec. 1823 yttrade Monroö infö kongressen i detta bådskap följande ord: i äro skyldiga uppriktigheten och de vänskapliga förbindelser, som råda mellar Förenta Staterna och de europeiska mak terna, den förklaringen, att vi skola be trakta hvarje försök å deras sida att ut sträcka sitt system till någon del af denna hemisfer, såsom farligt för vårt lugn och vår trygghet. Hvad beträffar de europeiska makternas kolonier och nuvarande besittningar, så hafva vi icke inblandat oss och skoia ej inblanda oss i deras angelägenheter. Men hvad de länder angår, som hafva proklamerat sin frigörelse, som hafva uppräithållit den, och hvilkas sjelfständighet vi erkänt, så kunna vi icke betrakta någon europeisk makts intervention, i syfte att förtrycka dem eller på något sätt bestämma öfver deras öde, annorlunda ån såsom en yttring af fiendtliga tänkesätt mot Förenta Staterna .. De allierade kunna icke utsträcka sitt politiska system till nå gon del utaf en af de amerikanska konti nenterna, utan fara för vår lycka och vårt lugn. Vi kunna derför ej förblifva likgiltiga åskådare af en intervention, i hvilken form den ock må framstå.? Denna förklaring erhöll en högtidlig stadfästelse af Sydam rikas republiker på kon gressen i Panama 1826. Monroe-doktrinen? — hette det — är en förpligtelse, som vi iklädt ossinför hela-verlden, att med alla medel motsätta oss en europeisk intervention i Amerika ..7 Ar 1850 erhöll Monroe-doktrinen en ny och änou högtidligare stadfästelse. Det rådde stark spänning mellan Förenta Staterna och England; ett fredsbrott var möjligt; en man uppträdde plötsligt i s.naten — en man, hvilkens namn erhållit ny glans under det nyss slutade inbördes kriget; denne man var Seward, densamme som ännu inn: har utrikes-ministerportföljen i Washington. Seward yttrade sig sålunda: ?Det är med fast öfvertygelse som jag förklarar, att jag motsätter. mig, tödikalt motsätter mig, mötsätter mi? nu, framgent och alltid, motsätter mig, i trots af möjliga faror och eventualiteter, hvarje plan af vare sig hvilken utländsk makt som helst mot någon stat på denna kontinent.? Sådan är Monroe-doktrinens historia, sådant det program, som blifvit proklameradt, antaget och stadfästadt af Nordamerikas Förenta Stater. Läsaren inser nu denna oktrins betydelse och hvilket stormmoln som hotar att ur den urladda sig öfver det fransk-österrikiska kejsarväldet i Mexiko. Från vårt eget land fortgår emigrationen med full fart, och enligt hvad som berättas utgöras emigranterna fortfarande mest af joraegande allmoge. Man försökte i det allmännas intresse att antyda orsakerna till detta oroande fenomen, men det var som att klaga för hunden att hyndan bits: man affärdades kort och godt med en förklaring, att den saken begrep man icke. Då det emellertid kan vara af en viss vigt att söka förebygga, det icke vårt land till sluts blir befolkadt hufvudsakligen blott af statsmän och statkarlar, så skall man endera dagen illåta sig att återupptaga ämnet, sedan man iu länge nog väntat förgäfves på att få se aken tagen om hand på det håll, der mera nsigt deruti förefinnes. Det kan visserlisen vara elakt att vilja störa de rättfärdises sömn, och att icke vilja foga sig i den fen tidning helt nyligen — med anleding af riksdagsmannavalens i hufvudstaden utgång — proklamerade satsen, att det är manligt att icke kunna likgiltigt åse hvad nan anser vara skadligt för det allmänna, nen — distinguo: det är icke. alldeles samna förhållande med dem som arbeta för rinciper och dem som arbeta för principaer: ue sednare kunna vara lugna i alla väler, om de betingat sig sin lön äfven obeoende af arbetets framgång, men de förre a egentligen icke och begära icke någon nnan lön än att få se de principer de omatta göra sig gällande. H. LITTERATURTIDNING.