UTRIKEN TYSKLAND. Nordd. Allg. Zeit. visar i en ledande ar tikel, att mellanstaternas sednaste uppmaning till förbundsdagen är alldeles olaglig, dels emedan förbundet icke kan blanda sig i frågor om ständernas förhållande till regenten, med mindre denne päkallar dess bistånd emot ett uppror, dels emedan Slesvig ligger utom förbundets om åde och icke kan upptagas deri genom ett majoritetsbeslut. Uppmaningen kan derför endast anses som ett medel att framkalla en politisk agitation, och enhvar måste förvånas öfver att den utgår från just de stater, hvilkas politiska existens är nära förenad med förbundets. De preussiska kronjuristernas betänkande lärer öfverensstämma med de underrättelser, som derom varit meddelade. Resultatet är: Auvgustenburgaren har intet successionsan epråk på någon del -f hertigdömena, eme dan hans fader afstått sina arfsrättigheter och på förband erkänt den tronföljd, som kunde bestämmas för danska monarkien, samt emedan en primogeniturföljd icke kan bevisas inom augustenburgska huset. Endast storhertigen af Oldenburg har eventuel arfsrätt till Gottorpska andelen. Kristian den niondes succession var publicerad i her tigdömena och införd på laglig väg; endast konungen af Danmark har halt lagliga anspråk på det hela, och denna fullständiga rätt har genom Wienerfreden den 30 Okt. 1864 öfvergått på de tyska stormakterna. Konst. Oestr. Zeit. meddelar att ett nytt provisorium i hertigdömena, utan de nuvaga