sina nötskal till bätar. Vi vände emellertid hemåt för full maskin tills vi hunnit fatt fregatten, vid hvars sida vi sedan troet vandrade ända till Trälhafvet, der ångbåten Wermland visade sig med en verklig myrstack af passagerare och musik ombord. I trakten af Östanå fingo visigte på Valkyrian, som varit Rurik till mötes och med denna i sällskap var stadd på hemväg. Som vinden låg rätt ifrån oss, förnummo vi intet af saluten vid fästningen. Strelna och fregatten ankrade på Trälhafvet. Nu hade vi väl sett tre ryska fartyg, men men det var egentligen monitorerna och pansarfartygen, som utgjorde vår längtans töremål. Efter någon öfverläggning gjorde derför Telegrafen helt om och styrde ännu en gång kosan till hafs?. Det närmaste rökmolnet förvandlades småningom till en ångkorvett, som fick passera utan vidare anmärkning ; men kort derefier förkunnade de lyckliga innehafvarne af större och mindre kikare, att något ovanligt nalkades. Igenom och under rökmolnet up.dök småningom en svart massa, som man väl fann vara ett fartyg, men af helt annan form än de lätta och snabba ångare, hvilka korsa hvarandra i Stockholms farvatten. Det måste vara något af dessa ?bafsvidunder?, bvarom man hört så mycket talas från andra länder, men hvaraf gamla Sve.ge ännu icke mäktat skaffa eig ett enda. Vi lade bi och läto pansarbatteriet Pervenetz glida förbi. Dess form skulle närmast kunna liknas vid ett vanligt fartyg uppoch nedvändt, men med flat botten; för-ut klyfde den vågorna med sin ?ram?, och akter-ut var propellern skyddad af en dylik utbyggnad. Kanonportarne stodo öppna och emnade tillfälle att se de väldiga kanonerna, tjugosex till antalet, samtligen armstrongare, att döma efter formen. På Trälhafvet, der batteriet kastade ankar bredvid le tre andra kamraterna, gingo vitysta och nyfikna i sakta mak rundtomkring denna lytande fästning, hvars jättelika dimensioer i förening med dess dystra utseende lldeles icke gjorde något angenämt intryck. Svart från ofvan till nedan, så när som på len hvita skorstenen, tungt och klumpig! ör ögat, är det väl egnadt att ingifva repekt, helst om man betänker att en kul: nåste ha ganska svårt att hitta väg igenom less bugtiga väggar. John Ericsson har dock vevisat att det går an att skjuta äfven såJana i sank. Nu var klockan redan 6 på aftonen, och lå monitorerna ännu tycktes vara alltiör ångt borta för att vänta på dem, lemnade vi de fyra gynnarne utan farväl och styrde xurs hemåt. På vägen mötte vi en hel värm af våra små ångslupar (Tärnan, Svaan, Drottning Lovisa m. fl.) på väg till skadern, och vi lade omsider till vid Skeppsoron klockan half 8 på aftonen, efter en, rots det regniga vädret, ganska angenäm ur i skärgården.