nödvändiga understödare. Sådan är den känsla, som lifvar alla rörande jernvägen. Jätteföretaget att genombryta berget och de medel, som användas att verkställa detta, innebära det högsta snilleprof. Men när skall denna triumf för ingemörväsendet fullbordas? Nya hinder kunna uppstå, och åratal kunna komma att förflyta, innan denna händelse eger rum, och i vår tidsålder, då barn gå framåt i galopp, skola andra transitolinier uppfinnas, och den handel, som skulle ha riktat länderna å ömse sidor om Mont Cenis, kan möjligen afledas till andra kanaler. Det kan ej dröja länge, innan jernvägen mellan Nizza och Genua är färdig, och hvad skall det då bli af tunneln, sedan en lätt och hastig kommunikation är åstadkommen mellan Marseille och norra Italien? Den skall bli ett onyttigt underverk. Här är det som jernvägen tframträder såsom vän och hjelpare; den slår under sig den handel, som eljest skulle ha för annorstädes, och är, likt en familjvän, vilken innehar ett fett prestgäll, till dess den kära gossen? blifvit prestvigd, redobogen att på en viss dag afstå förmånen. I sjelfva verket går ett af vilkoren för det af kompaniet äskade anläggningstillståndet ut på detta. Så intresseradt är Turin af den utsigt jag nu afmålat, att stadens kommunalmyndigheter ha tillsatt en komitå för att biträda bolaget i dess bemödanden att erhålla tillstånd. Hvad beträffar kommunerna i grannskapet, ha de förklarat, att om icke regeringen vid tillståndstidens utgång köper jernvägen, skola de göra det för egen räkning. Denna önskan öfverstiger kanske deras förmåga, men det visar likväl, hvilken anda som råder här.