Bättegångsoch Polissaker. En f. d. pionier, vid namn Frans Oscar Blomqvist, hade i går innästlat sig med en dalkarl och låtit honom bjuda sig på middag å Wallmans krog i stadens nya hus vid Söder malmstorg. Då de spisat hade dalkarlen, som varit betydligt öfverlastad, lemnat penningar till Blomqvist att dermed liqvidera förtäringen och sedän somnat. Blomqvist hade då, under föreförande att skaffa en droska, för att forsla hem amraten, tagit ifrån honom portmonnäen och utgått, utan att sedermera återkomma. Genom en annan person, med hvilken de på krogen dan förut sett Blomqvist sällskapa. ficks reda på ans bostad; och då polisen skulle föra honom till vaktkontoret i Katrina slog han öfverkonstapeln Muhr illa med knuten hand för ena ögat såmt bet konstapeln Frumeri i ena örat. Blomqvist var så vild att, då han sedermera på aftonen skulle från vaktkontoret transporteras till stadens häkte, hade de båda stadssoldaterna, som voro hans ledsagare. inga händer med honom, utan måste, när de kommo till Slussen, få en långåkarkärra och derpå binda honom. Vid polisförhöret om saken i dag ville Blomqvist, som ingalunda liknade en jette, utan tvärtom, göra troligt att han varit full då han tog fortmonnäen och således icke vore så tillräkneig för stölden; men detta motsades af flera personer, hvilka blifvit uppkallade för att upplysningsvis höras. Westervik den 5 Aug. Till Östgöta Correspondenten skrifves från Tryserum: Sedan sistlidne vår ha åtskilliga stölder blifvit begångna inom Tryserums och Hannäs socknar. Anledningar förefinnas till det antagande att en person, vid namn Andrake, som för tjufveri varit häktad, men blifvit försatt på fri fot, och sedan vårtiden vistas inom dessa socknar, der ingått något fostbrödralag med 3:ne på samma bana förut ej af honom okände medbröder i samma yrke, samt att dessa öfverenskommit med hvarandra att fortsätta rörelsen i stort, nemligen med kyrkostölder. Så t. ex. har ett inbrott egt rum i Hannäs kyrkas sakristia, der det väl lyckades dem att inkomma, men som 1 denna kyrka ingenting kan förvaras af silfver och penningar, emedan hon är af ålder till ombyggnad förfallen, alltså funno de den natten intet, med undantag af en messingskran och ett par kannor kommunionvin. Cirka 14 dagar derefter gjordes ytterligare försök till inbrott i Tryserums kyrka, der fönstren i sakristian uttogos, men som der befintliga jerngaller voro af verklig massiv beskaffenhet, blef det tjufvarne äfven här omöjligt att genombryta dem och inkomma i kyrkan, hvadan de med tillhjelp af en brandstege, som upprestes emot skorstenen, försökte att genom dess öppning bana sig väg in i sakristian; men jemväl här strandade tilltaget till följd af oförutsedda hinder. Saken var nemligen den att sakristians eldstad utgjordes af en rörspisel, som — då den tiden är förbi, då kameler kunde gå genom sy: nålsögon — stoppade deras väg. Omsider togo emellertid tjufvarne sin passage genom ett fönster, likväl ej heller nu med stor framgång. Märken på sakristians 2:ne starkt beslagna dörrar, äfvensom på dess omsorgsfullt konstruerade lås, utvisa på en-och samma gång såväl deras afsigt som att de misslyckades. Att detta skett nattetid och under ledning al de omnämnda personerna, vill synas deraf att en qvinna aftonen före inbrottet mötte dem samt att de afveko från vägen, då de på afstånd fingo se henne. De hafva nu också blifvit gripna af kronolänsmannen R. Svensson och i häkte insatta i Gamleby, för att der vidare undergå ransakning. Ins. m. fl. hoppas att som det är tredje gången Andrake varit antastad för stöld, ban måtte få sin bostad på annor bestämd ort och der ett så mångårigt vistande som möjligt, emedan han som lös är en högst vådlig person för den allmänna säkerheten.