Vår kungliga (danska) porslinsfabrik och dess konkurrent Bing Gröndahls fabrik kämpa om priset med flera svenska porslinsfabriker, bland hvilka isynnerhet den vid Gustafsberg utmärker sig. Här visar det sig tydligt, hvilket vägörande inflytande vår konstakademi har utöfvat på industrien. Hvarken i dekoratinens korrekta stil, eller i de rent konstnärliga föremålen — t. ex. de danska fabrikerias i hela Europa allenastående Thorvaldserska Biskuit-figurerna — kan det vara tal on konkurrens, men dermed äro också den danska industriens företräden nämnda. Såsom handelsvara står det svenska porslinet framför det danska. Det är i sin massa lika så vackert, betydligt lättare, finare förarbetadt, och i en förvånande grad billigare. Man påträffar här en mängd artiklar, som man vid första ögonkastet absolut antager vara behäftade med någon felaktig prisuppgift; men likvisst utvisar priskuranten vid närmare eftersyn att de verkligen hållas till salu för dessa pris. Vi kunna här icke gå ii detalj, utan vilja blott fästa våra porslinslhandlares uppmärksamhet på dessa fabrikcer, och namneligen framhålla den utomordemtligt vackra fajansen så väl från Gustafsberrg som från Rörstrand, som nästan är omöjjligt att skilja från porslin, och likaledes utmärker sig genom en märkvärdig prisbilliighet. Dekoreringen af det svenska porslineet är i regeln nätt och fin; den rikare dekoreriingen är deremot mera sällsynt lyckad. Ettt dekoratiopssätt, som vi blott känna från de antika porslineroa, är här drifven till een virtuositet, som man knappast vill tro på, när man icke har sina egna ögons vittnesbörd att förlita sig till. Det är nemligen ambringandet af plastiekt utförda blomsterguirlander och buketter på vaser, askar, brocher o. d. Man ser här konvaljer med deras fina blomsterstjelkar fritt hängande, som: om en vindfläkt skulle kunna försätta blomlklockorna i rörelse ; man ser centifiolium-rose:n med sina tunna sammanvecklade blad; :astern med sina hundratals rörlormiga krornblad; passionsblomman med sin fina bildniing — allt så lätt och graciöst utarbetadt, som vore det naturliga blommor, hvilka blifvit förstenade. Man vet icke rätt, hvilket man mest skall beundra, antingen den fulländade smak, hvarmed konstnären har ordnat sina stenblommor, eller det otroliga täilamod och den precision, hvarmed han har utfört hvarje särskildt arti. Vi ha sett den berömda Scvresfabriens vackraste arbeten af dessa slag, men de kunna långt ifrån mäta sig med dem från Gustafsberg — och så lemnas dessa derjemte rent af till ett spottpris. Massan, hvaraf dessa pjeser arbetas,, är ett eget slags biskuit — Parian som lättare? låter behandla och isynnerhet bränna sig, : emedan det icke sammandrager sig undeer bränningen. Ett betydligt vägggparti i denna sal är dekoreradt med en 1 mångfald af vackra messingsinstrumenter, fifrån den allra högsta Piccolo-trumpeten ändaa ned till den djupaste domsdagsbasunen. YVVi ha icke hört dem användas, men de ha, , som sagdt är, ett vackert utseende, och välklilingande måtte de vara, ty de äro förfärdigaade af Danmarks ?kunglige hofoch armn-instrumentfabrikanten P. Schmidt.? Hvillka Jerikosfanfarer böra ej de kungliga hoMfoch armetrumpetarne kunna blåsa, när die få alla dessa herrliga hofoch armåeinstrumenter för munnen! Vi vilja hoppas, att vår konstfärdige landsmans glimrande fabrikater må åtnjuta be hörigt erkännande vid prisutdelningen; men om vi skola vara fullt uppriktiga, så vilja vi tillika uttala den önskan, att han måtte blifva den siste instrumentfabrikanten, som förenar hof-instrumemtfabrikantens och armeinstrumentfabrikanteens olikartade fabrikationer; ty en boftrummpet och en fälttrumpet äro vanligen högst colika instrumenter — de äro nästan lika myckeet skiljaktiga till sitt väsende, som en hoftrrumpetare och en stabsdito. Vi ha nyligeen på Nörre feld hört ett krig nämnas somn en möjlighet, och om denna möjlighet intträffar, ekall en förvexling mellan dessa slags instrumenter mycket lätt kunna medföra betydliga olägenheter. Man säger nemligen att det ?framåt! som blåses på hoftrumpet, stundom skall vara temligen svårt att skilja från den alldeles motsatta signalen, och att flera än en armå finnas, som har måst galoppera åt rasande håll, derföre att den fick signalerna blåsta på hoftrumpet. Apropos om musikaliska instrumenter: Malmö är en mycket musikälskande stad, isynnerhet häller man mycket af hornmusik. Köpenhamnarne svärmade i gamla dagar så mycket för vokalmusik, att de aflönte väk: tare, som hvarje timma på natten skulle . föredraga en koral på öppen gata; men il. Malmö går man vida längre. Der låter man tornväktaren hela natten igenom, hvarje qvarttimma, mot vverldens fyra hörn göra respektive en, två, :tre eller flera stötar i ett horn af mycket porimitiv konstruktion — om det är ett 9. !k. åldermanshorn, eller ett s. k. korfhorn, 1 våga vi ej afgöra; men visst är det, att ddetta horn blott har en ton, och den är faldsk. Men ytterst genomträngande är den, ooch en hvar som icke är tunghörd eller vand vid berörde musik, vaknar pligtskyldigrast hvarje gång denna ton låter höra sig.. Emedan flera af våra landsmän under mötet torde öfver natten blifva i Malmö, och det på landet hos oss är brukligt att allarmera eldsvåda medelst en alldeles liknande horntutning, ha vi trott oss böra prevenera dem om dessa signaler, hvilka blott så tillvida ha något med brandväsendet att skaffa, som det är pålagdt tornväktaren att hvarje qvart väcka sina medborgare, för att öfvertyga dem derom, att icke han fallit i sömn. Vi lemna nu utställningens första sal i det att vi gå förbi ett bord, hvarpå en samling af prof på malmer och stenarter är utställd, hvars värde vi ej ha minerali