Med anledning af den stundarde rikslagen innehåller Östgötha Correspondenten n uppsats, ur hvilken vi tillåta oss att återsifva följande: Röster höja sig inom landet emot frihanjelssystemet. För vår del kunna vi aldrig nstämma med dem. Friheten i handeln är ika vigtig, som friheten i ordet. Att låta varan gälla, lika såvälsom tanken, allt hvad len. i och för sig kan, är och förblifver ovelersägligen en grundsats, som vår tid hvarsen kan eller fär efterskänka. Sakert är ;ck att frihandelns välsignelsebringande inlytande är lika vigtigt och oeftergifligt för producenten, som för omsättaren. Konkureensen är den enda värdemätaren för dem begge. Någon annan verklig kontroll föreinnes ej. . Inför landets stora flertalj-de: ars betande klasserna, utöfvar frihandeln endast rättvisa. Fördelen af direkta skatter framör indirekta är ock ovedertäglig. Helt visst misstaga sig också alla de, som se skälet till den närvarande betryckta ställningen i varornas tullirihet. För vär del tro vi oss böra söka det i ondra förhållanden. I många fall härleder den betryckta ställningen sig från ett oklokt användande af Kapitalerna, under. den tid dessa voro lätt åtkorhliga. Men härtill. kömma ytterligare flerfaldiga onaturliga, allt för tryckande beskaltningar, hvartill vi vilja räkna t. ex. vägunderhälls. och skjutsskyldigheten, som mer än rättvist är tynger på jordbruket. Vill mån också en gång komma in på en klar och riktig framtidsväg, måste man allvarligt gripa gig an med. en i alla riktningar fullständigt genomförd förändrivg Kärutiinan. Grundvilkoret derför är helt enkelt och klart, det nemligen, att alla måste skatta till steten, d. v.s. till de allmänna behofven, afhvad natur de än må vara, i proportion af hvåd man en hvarken mer Eller mindre, hvadan följaktligen bland antat också vägunderhällsoch skjutsskyldigheten bör af stoten öfvertagas och på dess beköstnad med allmänna medel underhållas. Regeringen har redan — öch med allt: skäl — proklamerat friheten såsom statsekonomisk grundsats, till följd hvaraf den äfven, såvida den vill vara konseqvent, måste i förhandenvarande. angelägenhet uttaga steget. Skälle emellertid regeringen underlåta det, bör riksförsamlingen kraftigt taga initiativet. Lättar man handelns rörelsevilkor, mäste man äfven lätta jordbrukets. En harmonisk utveckling kan endast derigenom beredas. Frågan om vägunderhållsoch skjutsskyldighetens öfvertagande af staten här förekommit vid flera riksdagar. Vid detstundanderiksmötet böra joördbruksintressena kraftigåre förena sig för målets uppnående. Något fiendtligt eller afvogt mot handelus elementer iörefinnes icke deri. Lika väl som jordbrukaren gerna bör,se och omfatta det handeln frigöres från hvarje obefogad begränsning och skattenörda, bör handeln äfven se att jordbruket blifver det. Jordbruksintressena: och dessas vänner — inom älla riksslånden — böra emellertid under den stundande riksdagen i verklig och sannt liberal riktning sluta sig troget tillhopa samt, efter förutgängna öfverläggningar, handla, ledde af såmma tanke till samma mål. Sålnonda torde man kunna hoppas att uppnå det, icke eljest. Vi hafva här berört några stora och vigtiga, i vårt land. djupt ingripande frågor. Flera skulle kunna. påpekas, men de redan framhållnva äro tillräckliga, för att angifva riksdagens betydelse. Ju närmare man också kommer riksdagen, desto mera drager den uppmärksamheten till sig. Väl det! En riksdag, . som icke. fäster det allmänna intresset vid sig, eger intet högre värde. Den kommande skall säkert ej sakna det.? Borgmästareva!et i Westerås. Som rösträtt vid borgmästareval i stad, till följd af den i 31 regeringsformen gjorda förändring, numera tillkommer alla. till delRR tt te —— ?rvrdsaevvvveee