Middagen var sittande? blott för konungens uppvaktning och ett mindre antal d guitärer; för de öfriga, till ett antal af troligen öfver 250 personer, var den gående... ) Hr Tornerhjelm föreslog skålen för konungen. Han upplyste att H. M. befallt honom att ej hålla något teol; men han anhöll att få lemna ordet åt en af vårt lands skalder, som önskat få gilva uttryck åt Helsingborgs samhälles känslor och tänkesätt vid detta tillfälle. Doktor Sturzenbecker framträdde nu och föredrog, ofta afbruten af bifallssorl, följande skaldestycke: Helt nyss, o kung! i ridderliga lekar Du gångarn tumlade kring hed och slätt, — bednriftens ättling ej sin art förnekar och lynnet röjer mannens anor lätt och hvad han brås på. om en fjellörns näste, om sparfvens bo inunder takets täste. i H. M:ts svit. Bland ?gossar blå?, der är din lust och gamman, men, sjelf med lif och själ en svensk soldat, du blandar allvar der med skämtet samman, vid mödan van, med faran sjelf kamrat: så blir det fröjd och skola i förening och Axevalla tär id och mening. I dag — förändrad scen! — förbi är striden, förstummadt vapengnyt och trummans ljud: du sitter här midt 1 idylin och friden, en vänsäll drott vid borgarns gästabud: det är den ensla, lätta öfvergången från lägret, bivuaken, till salongen. Det är den nya tiden, ingen annan, hon med välsignelse i tysta värf, som bjöd dig hit. Sin eklöfskrans från pannan, kung! hon dig räcker, som sin kärleks skärf; och Flora, som står utanför och tittar, ger dertill hvad af rosor bäst hon hittar. Men denna fest, der i.naturens sköte, I i sommargröna parkers frida tjäll, två syskonstäder ha i dag stämt möte, betyder mer, än fägnad för en qväll; ej dagens gjorda gerning blott vi fira, men framtiden, som skall utur den spira. Vi fira stunden, då du lät dem ljuda, monark, de mäktiga invigningsord, som ungdomsfriskt, som nyfödt lit bebuda åt denna sydlandsbygd i gammal Nord; hvad möda verket kräft, vi ångra icke, men från i dag vi helst dock framåt blicke. Hvad under! men af dem, som tidens vilja energiskt skapar. Ifrån Mälarns skär oss inga afstånd såsom fordom skilja, blott rymden af — en sommardag det är. Landskrona, Helsingborg, mot Norden sträcker sitt handslag hvar, — det till en trio räcker. Hvad under, konung! från ditt slott, den höga tessinska borgen mellan haf och sjö, har nu du söderut, — vänd dit ditt öga! — ju nästan några steg blott, Tychos ö; och straxt åt höger sen, ett litet stycke, det segelfyllda Sund med Kronborgs smycke... Se detta är på sitt vis det sublima i våra dagars id, en trolldomskraft, som ingen siare i fordomtima har drömt, hvad dristig dröm han eljest haft: att göra rummet. rymderna, till inga och timmar in uti minuten tvinga. Se detta är trinmf! Men det ä det är en lycka, som ej fanns : låt hypokondern ängsligt grimacera, vi gå framåt, det är dock visst till slut! det rör sig, pulsarna gå mera lätta, — vårt sekels helsa ligger just i detta Hvar genom vilda skogar, tiomila, igenom ödslig dalgång, sprängda berg, den tämjda eldhäst frustande ses ila, allt omgestaltas och fär annan färg; t det växer skördar på den ljung han trampar J) och göld hans hof ur öknens sandhaf stampar. Du, konung! gläds åt hvarje dag som denna, den åt din krona ger en perla mer! Hur svenska svärdet biter, väl vi känna, hur svenska spadan, hackan, — här du ser: och ärligt karlatag, det lika gäller, om väg det bryter eller björn det fäller. Hell dig, kung Carl! hvarhelst det mandom kräfves, der är du främst, men freden har också af idrott nog, vi vänta ej förgäfves, ätt äfven der du skall ibland oss stå: som hittills för oss an i slutna leder till arbetets bedrift. till mödans heder! Orvar Odd. K. M:t föreslog derefter en skål för de nyinvigda banornas framgång. kn kort stund sednare bröt större delen af sällskapet upp och de flesta främmande deltagare begåfvo sig till bangården för att till Malmö och mellanliggande stationer åtfölja samma tåg som hitförde konungen, och hvi.ket inträffade här vid pass kl. 10 på aftonen. På alla stationer var mycket folk samladt, helsande H. M:t med hurrarop. Här mottogs konungen af landshöfdingen m. fl. samt en stor menniskomassa. H. M:t begaf sig genast till landshöfdingeresidenset, der landshöfdingen gaf souper, till hvilken prisdomrarne m. fl. voro inbjudna. Det torde vara öfverflödigt nämna att alla stationer på. de nya banorna voro festligt smyckade, att det lokomotiv, som förde festtäget, var prydt med flaggor, namnelifer 0. 8. V. Landskronabanan, som är i det allra närmaste 3 mil lång, har fyra mellanstationer: Trollenäs, Marieholm, Biileberga och Asmundtorp. Den frän Billeberga sig utgrenande 25s mil långa Helsingborgsbanan ar stationerna Tågarp, Wallåkra, Ramlösa. Landskrona-banan framgår med få krökningar och inga lutningar större än 1 lot på 150 genom ett nästan oafbrutet sädesfält af yppig bördighet. Helsingborgsbanan inkom-( mer vid Tågarp i den smala dalgång, deri den vid Råå utmynnande ån med samma namn flyter och följer densamma ända till Ramlösa, der terrängen vidgar sig och Sundets vatten börjar framskymta till venster. Jordminen visar sig här mera mager, men man har i stället börjat söka skatter under jorden. I de höjder, längs hvilka banan framlöper, synas på fl ra ställen ingångarnel. till dessa nyupptäckta stenkolsgrufvor, hvilkas förmåga att bära på dem nedlagdt arbete man ännu icke kunnat utröna, men AA ——A— -m—— — OV 7 O eo — — — ke mn ta Pn ) Då det vid tillfällen som dessa plägar vara öfligt att meddela matsedeln, så bifogar jag den här till hrr gastronomers bedömande och uppbyggelse. anmärkande att den bär i guldtryck städerna Landskronas och Helsingborgss vapen samt öfverst en vignett med ett lokomotiv och rundt om kulinariska emblemer. Den lyder sålunda: ; Diner du 31 Juillet 1865 r Madere. e