Borta och Hemma. Det jäser i det stora tyska fäderneslandet (om hvilket i parentes skulle, mutatis mutandis, kunna sägas hvad Voltaire sade om det heliga romerska riket: att det var hvarken heligt eller romerskt eller ens ett rike); det jäser från Köln till Altona, men lyckligtvis är jäsningen der aldrig farlig, ty en väl korkad ölbutelj exploderar icke. Hos tyskarne jäser det alltid blott i hufvudena; de tänka som Hans Falsti ff, att ?den bästa delen af tapperhet är försigtighet?, och de lägga försigtigtvis ett evigt konstruerande ordsvall såsom black på all handling. Går det icke fort på det viset, mena de, så går det åtminstone städadt till. I ordning med frågorna ! Innan man talat ut, passar det jeke att slå till, och derföre är hr Bismarck nog slug att hindra dem från att tala. Ja, hvad den Bismarck är för en statsman, och hvad de tyskarne äro för ordningsmenniskor! Så i politik, så i grammatik, och så i allt. Pronomen personale ti. ex. går före possessivum, och derföre ha de så grundligt studerat jaget att de ej ännu hunnit lära sig skilnaden mellan mitt och ditt. Och ha de väl förlorat något på det? Neppe, sa dansken. Visst började det se ut som om bonden skulle få igen sin ko (den sist röfvade), ty så brukar det gå när två ... monarker träta; men sedan de europeiska tidningarne hade i åtskilliga månader fyllt sina spalter med berättelser om den stora trätan, blef det ju här om dagen af en mer eller mindre officiel tidning förkunnadt, att någon träta aldrig hade egt rum. En träta mellan två säta kusiner! mellan en kung med Guds nåde och en ung ridderlig kejsare! Duger inte, dugor inte. På sin höjd htet vänskapsgnabb, I samma stil som mellan lands . riddarne i Shakspeares ?Henrik den fjerde?: Gif hit min andel i bytet !? Gif mig din hand; du ekall ha din andel 1 vinsten, så sennt jag är en frlig man.? Nej, låt mig heldre få den så sanot du är en falsk tjul.? Gå på du! Homo är ett gemensamt namn för alla menniskor. Värre än så ungefär har det väl icke varit, ty de begge potentaterna ha ju så många gemensamma intressen: begge äro för närvarande sysselsatte med at uiplåna den skugga af konstitutionalism, som insmugit sig i deras respektive stater och ett beständigt förenivgsband ha de ju i omsorgea att nedhålla de ?besegrade nationaliteterna.? Att Frans Josef är angelägen att göra slut på den skenkonstitutionalism, som finnes i Österrike, kan ingen billigtvis undra på; besynnerligare är det, att han någonsin tillät den införas. Tänk er ea ung man om 20 år, åt hvilken man öfverlemnar styrelsen af ett stort rike, med förklaring att hans makt är al Gudi och att han är Gud allena ansvarig för dess utöfnivg, att han är enväldig herre, att han icke kan misstaga sig och att hans undersåter äro honom skyldige blind lydnad. Till stöd åt denna uppfattning har han 5 å 600.000 bajonetter, färdiga att störta sig öfver alla dem, som röja minsta tillstymmelse till sjelfständighet. Denne unge man, sem uppstiger på tronen i ett ögonblick, då kejsar iket synes befinna stig i fullt upplösningstillstånd, då dess ita lienska provinser hade afskakat oket och Ungern proklamerat sin sjelfständighet, lyckas krossa upproret och belästa despotismen. Huru kan han då annat än tro på sin allmakt och ofeltarhet? Huru nedlåta sig till att besvara undersåtarnes fordringar med annat än kanonskott? Vid den ålder, då vanliga menniskor knappt äro fullmyndiga, hade Frans Josef redan lätit bombardera tre al gina hufvudstäder. Från barndomen har han lefvat i uniformen, hon har fått lära sig att seabeln är nationernas högste lag, han har försökt tillämpa denna sats och h p har TYyckats — hur skulle han då kunna läta bl att tro på dess sanning? Det är sannt, att en gång kommo han: bajonetter, sablar och kanoner till korta men det kom sig deraf att de finge att gör: med andra sablor; kanoner och bajonetter