AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jose Mårmol). aSkämt, ja, men ett skämt, som...4 Kom, kom. Farväl tills i morgon, Eduardo. De båda vännerna skildes efter en hjertlig omfamning som sade mer än ord. Säg henne att mina tankar beständigt äro hos henneX, hviskade Eduardo. Samme betjent, som fört de främmande in i salongen, följde dem till porten, och då den öppnades frågade don Candido: Ar denna port allid stängd? Ja, svarade betjenten. 4Vore det ej bättre att den stod öppen? Nej. Hvilken iördömd fåordighet! Se väl på mig, min vän, tror ni er kunna känna igen mig en annan gång? Ja. Kom nu, don Candido, sade Daniel och steg upp i vagnen. Jag kommer. God natt, värdige tjenare hos den utmärktaste af konsuler! God natts, sade betjenten och stängde porten. FJjortonpeE KAPITLET. Huruledes don Candido Rodriguez befinnes vara en slägviog till kommendanten Cnitito. Klockan var åtta på mörgonen en af de 83-85, 87, 89—92, 94, 96—102, ; 109. 112. 113, 116, 147 ARI 119, 123, 121 (B)--126, 128—134, 190—138, 140— 148, 146-—158, 160—171.