BLANDADE ÄMNE Hvilken lycka att vara tjock och fet dessa dagar af tryckande och bedöfvande hetta Först och främst är en fet person alldeles icke mer än andra plågad af denna tropiska tempe ratur och dessutom njuter han en hel hop dyr hara förmåner, som vi magra icke ega. Ni beklagar mig, hörde jag häromdagen er af dessa lyckliga säga, som af naturen blifvi utrustad med en mer än vanlig korpulens, mer ni borde i stället afundas mig. Blir jag bjuden på middag, så säger jag nej utan att man blir stött deröfver. Jag försäkrar att. jag icke förmår sätta mig till bords annat än i skjorttrmarne, och lyckligtvis hälla vi ännu rillräckligt mycket på konvenansen för att icke tillåta en sådan koatym. Stiger ja Pp i en omnibns, så breder jag ut mig i all maklighet, och de stackars satar, som iro magra och väl växta, trängas ihop som sillar i en tunna, och på köpet beklaga de mig: jag är så tjock, kantänka! — På jernvägen är jag säker att få vara ensam i kupen. Jag behöfver blott visa mig vid dörren, så lemna alla menniskor plats för mig. — På schweitzeriet ger argonen mig alltid mycket is. Jag knäpper upp ästen och ingen menniska förundrar sig derör er eller finner det opassande. Stackars karl, heter det, han är så tjock: — Jag får frusta, flägta och vara ogenerad. — Då ki andra gå med halsen insnörd i en styf och välknuten halsTok, så visar jag mig hvar som helst med bar hals. Öfverallt får jag bästa platsen, öfverallt ar man undseende för mig. Tänk om jag skulle å blodelag! För tusan, det vore en händelse, som kunde ha högst obehagliga följder! Och då nu ingenting generar mitt svettas jag ycket litet och mitt hufvud är klart. Ni äro ull hälften fväfda och finna icke ett ord att säga vill fruntimren, om ej att det är så varmi, medan deremot jag befinner mig förträffligt och är någad att säga artigheter. Och damerna sätta naturligtvis största värdet på en artighet, då den kastar någon möda. Derför äro de också missaöjda med er, men älskvärda mot mi