sta. utgifvarens förtjenst är således icke särdeles stor; han har icke brutit någon ny väg. Sannt! Men denna rangordning är den allra färskaste och märk väl den ftillförlitligeste, och deri ligger detta arbetes stora värde. Man må ihågkomma att intet menskligt verk är beståndande, att Pvärdigheten? icke är ett absolut, utan ett relativt begrepp, att den är fluktuerande, och att till monarkens oskattbara prerogativer äfven räknas det att bestämma hvarje funktionärs sj ecifika tyngd i rangens vågskål. Dessa vigtbestämmelser göras till föremål för regeringens allvarliga öfverläggningar och formliga beslut, som med konungens och ministerns namn utfärdas. Vi böra känna 08 stolta öfver att ega en sådan massa af relativa värdigheter. Fastän rikets herrar, statsministrarne, statsråden och serafimerriddarne icke inrangerats under någon numrerad ranggrupp, utan närmast kunna förliknas vid riddarhusets Yextra capita utan nummer, men deri olika dessa, att då de i processionerna gå sist, så hafva de förra författningsenligt rättigheten att gå främst -— fastän, säga vi, dessa stordignitärer icke tillhöra någon numrerad rangklass, ha vi ändå jemnt fyrtio rangklasser. Visserligen äro åtskilliga klasser ännu icke besatta — men eå mycket bättre; intagandet af en sådan klass börju blifva ett värdigt mål för den högre talangen att eftersträfva. Det är i alla fall något storartadt i den omsorgsfulla grupperingen af dessa fyrtio rangklasser, der primus ör i första klassen öfverstekammarherren? och den sista i fyrtionde klassen är ?kongl. tlaggskeppare?. — För dem som äro ifriga förfäktare af klassprincipens tillämpning på representationsreformen bör den fyrtiklassiga rangordningen blifva ett ovärderligt vade mecum. Det är för öfrigt alldeles som sig bör att hoftitlarnes lyckliga ionehafvare skola stå och gå långt framför bildningens och intelligensens målsmän. 1 konseqvens härmed intaga öfverstekammarherren, öfverhofstalloch jägmästaren företa klassen; Justitieråden stå sist i den femte, med för2te hofstallmästaren framför sig, justitiekanslern och justitieombudsmannen stå i den sjette klassen. Hofstallmästaren -går framför expeditionscheferna i åttonde klassen; de k. stallmästarne, kammarherrarne och bofjägmästarne tillhöra den elfte; men expeditionssekreterarne, riksarkivarien, samt lige råden i hofrätterna och kolle ierna äro! lacerade sju klasser lägre. Kammarjunkarne och understallmästarne: intaga 23:de klassen, förste sekreteraren i kabinettet den 31:sto, fogden på Stockholms slött den 33:dje och samtlige akademie professorerna den 36 klassen. Hofqvartermästarne gå långt framför lektorerna i 37:de klassen, och rektorerna, som äro de sednares förmän, ha alls-ingen värdighet?. Den framstående rang, som alla stallfunktionärer inneha relativt till professorer, landssekreterare och assessorer m. fl., är i full konseqvens med gamle Ehrengranaths sats: först hästen, sedan menniskan. Af hvad nu är anfördt, behagade läsaren finna huru inveekladt studiet af värdigheten? är, men tillika huru förtjenstfullt det är att utgifvaren af denna rangordning tryckt den i ett så suvtilt format, att den med lätthet kan inrymmas till och med i vär tids sammankrympta plånböcker. Vi antaga derföre att den till förläggarens belåtenhet skall få en strykande afsättning. Bilder ur qvinnans lif. Af Ottilie Wildermuth. Översättning of Emily Nonnen. (Göteborg 1865.) Tvenne mer af tendens genomsyrade noveller, än de i denna samling intognna, veta vi oss sällan ha läst. Knappt någon mening, som ej består af en lära, en fingervisning 0. s. v.! Och hela anläggningen år från början så beräknad, att författarinnan skall få tillfälle att fremkomma här med det goda rädet, der med den trösterika utsagon. Om någon granskning af noellerna såsom konstverk kan således ej bli fråga; de stå utom råmärkena för 11 vitter produktion. Deremot ära vi gerna villiga att erkänna den värme för mensklig yftning och religiöst lif, författarinnan ötverallt lägger i dagen. Säkert skulle en andaktsbok eller ett arbete öfver qvinnans bestämmelse af hennes hand blifvit något vida värdefullare än dessa noveller. Lyckligtvis utgöra de, enligt öfversättarinnans. utsago i förordet, blott ena del af originalsamlingen, från hvilken i sin helhet vi sålunda kunna hoppas att blitva förskonade. Vi ega sjelfva en så öfverflödig produktion af tendensnoveller och romaner, att vi gerna kunna umbära öftversättningar af likartade arbeten, som i flera fall stå under det inhemska kramet,. I I — Af det intressanta porträttgalleriet ) Svenska konungar och deras tidehvarf. En) sumling fotografier af M. Josephson, ha vi : änyo nöjet anmäla två hälteu, det 4:e och ; e innehällanda Pal 1. dl