Frenumerant. Rättegångsoch Polissaker. Hvilken är den rätta tjufven? För en längre, tid sedan bortstals från ekonoi0jedirektören Öhman, boende i huset n:r 26 Norra Tullportsgatan, ett par nyskodda kärrhjul och en gammal schäs, hvilka saker varit förvarade i något lider på gården i nämnde hus. För stölden misstänktes och häktades ett par karlar, nemligen för,stöld förut straffade mansersonen Anders Ålinder samt mureriarbetaren jarl Carlsson Bjur. Dessa voro i förgår inställda till ransakning å härvarande rådnusrätts 5:te afdelning. Ransakningen erbjöd ingenting annat anmärkningsvärdt, än det, att de båda skälmarne, som synas ha varit mycket goda vänner, då frågan rörde att föryttra det stulna, nu icke kunde komma sams om hvem som var den rätta tjufven, utan skyllde på hvarandra, hvarjemte ransakningen lemnade ett nytt bevis på, att sannolikt mången skulle afstå från att stjäla, om han icke visste, ätt han snart och lätt funne personer, som ville köpa tjufgodset. De båda tjufvarne hördes hvar för sig och hade alldeles stridiga uppgifter. Alinder, en mycket Jugn karl, fick först afge sin berättelse och uppdukade med den ärligaste mini verlden töljande historia: Den 18 sistl. Mars i skymningen hade han stätt i all oskuld hemma å gården, der han bor, Jå hans vän Bjur kommit dragande med en kälke, på hvilken ett par nyskodda vagnsbjul Jegat. Bjur hade uppgifvit, att hjulen tillhörde honom, .och frågat Ålinder, om han kunde sälja dem. Alinder hade åtagitsig detta och vändt sig till sin husvärd, kogubben Larsson, som efter mycket prutande köpte hjulen. c Nå, men visste Larsson icke, att Alinder ej hade sådana saker att sälja? frågade ordföranden. Kände han ej att Ålinder var straffad ?? Jo, jag har bott der en längre tid. Jag var skyldig Larsson litet på hyran, hvilket afdrogs å den för, hjulen betingade köpesumman, gen mälde Alinder. e ?Men frågade Larsson icke hvarifrån Alinder fått hjulen ?? sporde ordföranden ånyo. ?Nej, jag sade honom blott att det var mina, samt att jag haft dem hos en smed, och då ville Larsson, att jag skulle skaffa en räkning på hvad .den nya skoningen å dem kostat, svarade Alinder. Och då fabricerade Ålinder den här räkningen?, inföll ordföranden, pekande på ett papper, som var vidfogadt remisshandlingarne från po liskammaren. Ja lur gick det till?? fortsatte domaren. Åhjo, jag gick in på närmaste krog, och der träffade jag en obekant, som skref lappen åt mig för en sup och ett glas öl, genmälde Alinder trankilt, hk å iksom skulle han ansett en sådan fabrikation mycket enkel och inte alls fördömlig. Hela räkningen och smedens namnteckning under densamma äro således talska? anmärkte ordföranden. Jar Nå hur är det med den stulna gamla schäsen då? sporde ordföranden vidare, och om den berättade nu Ålinder: En dag, kort efter händelsen med hjulen, hade Bjur likaledes kommit till honom och sagt, att han hade en gammal schäs som han ville att Alinder skulle afyttra. Schä sen sade sig Bjur ha stående i Carlbergsallen, dit Alinder gjorde Bjur sälskap. Medan Bjur var borta, hade dennes hustru vaktat åkdonet. Hon stod ännu qvar, då Alinder och Bjur ankommo till stället; men gick sen sin väg, hvarefter de båda stallbröderna drogo schäsen till Carlberg, hvarest Alinder afyttrade den ti!l smeden Lindberg, som köpte schäsen, sedan äfven han prutat dugtigt. Som.Lindberg ej hade kontanter för illfället, fick Ålinder endast 2: 50 öre, hvaraf han gaf Bjur 1: 50. Det der är väl sannt nu? sporde ordföranden. Ja, rena sanningeon, försäkrade Alinder med en så trovärdig min, att den som kunde anse honom för en lögnare, måste vara en djupt bevandrad fysionomist. en ville Lindberg ej veta hvarifrån du fått sen ?? sporde ordföranden. Nej, det gjorde han icke, för vi äro bekanta.? Alinder bestred för öfrigt att ha varit med om sjelfva stölden. ; Han fick .härpå afträda, och Bjur förehemta des. Om Ålinder såg ut som en sanningsälnde man, så syntes Bjur deremot vara sanningen sjell. Han svarade öppet och tydligt på alla frågor, men ställde sig något enfaldig. Han berättade: .Den 18 Mars i skymningen hade Bjur träffat Ålinder på Kungstensg an. Alinder hade kommit dragande med en käl på hvilken ett par bjul legat, och frågat Bjur, om han ville hjelpa till att dra hem dem till Alinders bostad. Bjur häde.gjort detta, och vid ankomsten dir hade Han varit Alinder behjelplig att Jassa af dem.. På fråga af Bjur hvilken de tillhörde, hade Alinder svarat att hjulen voro han och med detta besked hade Bjur gått sin väg och ej vidare tagit befattning med saken. Men en tid derefter fick han höra, att ett par hjul ec stulit: direktören, och nu började han misstänk nder. Sedan han en dag sett hjulen stå ders hyresvärds skjul, hade han derom underrättat en af hr Öhmans drängar, hvilken han bedåt i all tysthet för direktören omtala, att de stulna hjulen sannolikt befunno sig i Lars: sons ego. Sjell önskade Bjur ej framträda som angifvare, emedan ban, såsom han yttrat till drängen, icke ville komma i bråk med AMiinder. men han bespetsade sig: Ri att för upptäckten få en tia af direktören, hvilken (nb. tian) han av såg sig väl behöfva.