och !iskade, der resa sig nu byggnader och der skördas åkrer: och ängar. j Bygansdsgrunden är således, om man endantager några bergknallar, hvaraf den största utgöres af den ås, som österut i staden stryker från norr till söder, ganska dålig, och fråga blir om man, utan att Ipåla, kan förlägga de större allmänna byggnaderna, som blifva af sten, på den nedra åt vester belägna stadsdelen. Ett önskningsmål vore att kunna norr om vestra bron vid Salttorget och i sträckning efter Lillnorsvägen utmed Woxnös ezor förlägga Jett stadsqvarter, liggande utefter elfven och . med trädgårdar ned emot densamma; men Clara (ett smeknamn på elfven) är nyckI full, som mången flicka af samma namn, loch stiger ibland under höst och vår så L l j oo RR oe RR högt, att vattnet går upp under kärrbottnarne då man kör ut på Salttorget. Dock finnas medel häremot, hvilka, om också f litet kostsamma, rikligen skulle betala mödan, nemligen att, genom anläggande efen Ikaj utefter Salttorget, afstänga vattnet från .detsamma och, sedan man derefter puddlat med lera, på torget uppköra de sandmassor, som vattnet allagrat längt uti elffven, och sålunda få torget aux niveau med vägen, som leder ut till Sandbäcken. Detta bletve kanske den allra vackraste stadsdelen. Varnade genom den trängsel, som omintetgjorde alla bemödanden att hämma branden, önska nu alla uton undantag att få gatorna rymliga och breda samt försedda med trottoirer och planteringar; emedan. det vid branden visat sig, att öfverallt, der elden kunde dämpas, träden med sitt fuktiga foliage verkat bältre än både brandsegel och sprutor. En syrenhäck räddade lagman Weinbergs och hypoteksföreningens båda hus, och de stora lindarne, som omgilva biskopsgården, räddade densamma. De sgå der nu med svedda kronor och stammar, vittnande om den hårda dust de kämpat och den tjenst de-giort. Men en hbufvudsak för den blifvande stadens säker-, het vore dock ett kunna få så många byggnader som möjligt af sten och törsedda. med jerneller stentrappor samt brandbottnar, synnerligast i den mellersta staden och vid de !örvämsta gatorna, der tort: platsernas dyrhet och utrymmet: i l het förbjuda eller åtminstone förhindra möjligheten att medelst trädplanteringar på jalla sidor isolera husen från sina gionnar, ett sätt, som Agardh visserligen i sin statistik förordar, men som endast kan och bör viuna tillämpning uti de aflägsnare stadsqvarteren, der trähus byggas och en massa logar och lador finnas. Möjligheten att få de flesta byggunder af sten, underlättas betyddligt genom det förtroende och den utbrednhiug, som fobrikationen af brändt sågspånstdegel vunnit såväl inom orten so.n staden. Som redan trubligen ä kändt, har stadens nybyggnadskomilite utsatt tvenne priser för dem, som vilja — täfla om stadens reglering medelst uppgöraande af kartor öfver dess nybyggnad. Meen en ganska stor svårighet har hittills logggt hinder i vägen för att realisera sådana ritningar, emedan de större tillförlitliga kartcorna brunnit upp; men ny uppmätning påggår nu, verkställd af kommissionslandtmättaren Wackenleldt, biträdd af jägmästaren !Mulmen, och torde om ett par dagar varar elutad, emedan båda areta med en ifvser, som är öfver allt beröm. En annun svåårighet är den, att ännu ej blifvit definitivtt afgjordt, huruvida jernvägen kommer att dragas genom Carlstad och, om sä, hvaarest han kommer att stryka fram. I den håändelse, att den ledes bärigenom, kommerr den dock att utgöra stadens egentliga begrätnsning i söder; i norr ut I göres gränsen av Klarelfven. Man kan säldedes egentligen endast utvidga staden ått öster och vester, ehuruväl att jernvägen äffven mot detta väderstreck kommer att utggöra gränsen, så att man ej kan vid reggleringen ät detta håll gå längre än till grefvinnan von Gerttens gärd. Österut kun man deremot gå ganska längt öster om lkanalen och upp mot tulJen samt Herrhagen, ehuruväl detta äfven kommer att möta cen hop svårigheter derför, att denna förut knappt bebyggda stadsdel nu öfversvämmas at en hop perma-: nenta, men utan plan anlagda bostäder, som till vintern uppföras och redan äro under fullt arbete. Inom få städer i Sverge torde man finna den enighet och inbördes välvilja, som är jett utmärkande drag för Carlstad. Gästfria, glada och arbetsamma, förtjena dess invånare att den nya staden, äfven för sitt vackra läge, kommer att bli ett mönster för emak och ändamålsenlighet i anläggning, så att den nya planen, på samma gång den gifver eklölskransen ät den lycklige täflaren, kommer att lända staden till everldelig båtnad, då dem en gång, lik en ny fågel Phenix förekömad och luttrad i elden, speglar sitt ungdomliga anlete i den gamla Claran, hvilkem vi skola hoppas ej under tiden hinner attt rinna bort. UTPHIKLN I TEUTOIT ANT