storiskt grundad bild af det, som Gud i sekellång frälsningsledning lärt menskligheten och verkat till dess vät; då lära vi känna bibeln till hans verkliga innehåll, i sanningen, och sanningen skall göra oss fria. Må vi dervid ej glömma, att kristendomen är ett faktum äfven utom bibeln; han är i oss, i historien, i församlingen. Att garantera oss denna sanning, dertill behöts bibeln lika litet, som det behöfs en lärobok i optiken för att få visshet om solens ljus. Deremot lära vi ur bibeln histoviskt begripa detta faktum, befria det från sednare tillsatser, framställa det i sin ursprungliga ren het. Det är ej rätt, att vi först i honom måste söka frälsningens kunskap ; men han ställer trälsningshistoriens gång på jorden för oss i ursprungligt ljus. Kristendomen skulle utan honom ej blott förlora lifvets glans och färgens friskhet, utan sjel!tva sin ursprungliga karakter; den skulle bli, hvad medeltidens kyrka utan bibel af honom gjort, en prestlegend. Låtom oss aldrig glömma, att den gudomliga uppenbarelsekunskapen i bibeln alltid blir blott en bild och aldrig får förvexlas med sjelfva uppenbarelsesanningen. Uppenbarelsesanningen är evig. oföränderlig; hennes bild, uppenbarelsekunskapen, skall ändra sin gestalt, allt efter som sanningens strålar klarare eller dunklare bryta sig i menniskoögat; den skall alltid bli en spegelbild, en Skuggbild; den skall med det växande ljuset väl förklaras till fullkomnare tydlighet, men sjelfva uppenbarelsesanningens väsen skola vi först känna och se, sådan hon är, i evighetens glans (1 Cor. 13: 12).