STOCEHOLM den 20 Jull. Utrikes korrespondens. Berlin den 15 Juli. Alliansen med Österrike är så skakad, att redan ingen aiplomatisk korrespondens mera eger rum rörande flera punkter — Dit höra Bismarcks flera gånger iramställda anspråk på hertig Fredriks aflägsnande ur Schles. wig-Holstein. Man vet icke, hvad Bismarck egentligen tänker härvid; Österrike skall akta sig för aut efterkomma just denna ön: skan, emedan det icke behöfver någon menniska i hertigdömena säväl som augustenborgaren. För tre dagar sedan var det för orons skull på börsen och bland allmänheten nödvändigt att genom den officiösa pressen låta förklara, att man ej tänkt på några våldsamma mått och steg mot Österrike. Detta enda lilla faktum betecknar till fyllest de båda allierades vänskap. I osämja med Österrike, redan från danska krigets början på fiendtlig fot med mellanstuterna, hatad af hela tyska folket, saknar var regering hvarje bundsförvandt, och på det att den tyska befolkningen aldrig må förgäta, huru mycket dess vägar skilja sig hån Bismarcks, går det ena trakasseriet efter det andra öfver tiljan. Det oerhördaste och derjemte mest småaktiga som kunde utfunderas, är förbudet för representantfesten i Köln. Man skulle dock endast skrattu häråt, om icke lag och rätt fått sitta alltför mycket emellan. Rhenländarne vilja företoga en rhenfärd med representan erna, de v.lja roa dem med en konsert, de vilja otvunget samspråka med dem och slutligen föransraltea en middag tillsammans — detta är wistes Parteitreiben?, som måste förhindras! Och till på köpet är volisen i Köln nog naiv att äberopa lagen. Man besvärade sig öfver förbudet hos mrikesministern, men från honom hade det ju utgått; grefve Eulenburg har gjort hvad han blitvit anbefalld från Carlsbad. För någon tid sedan firades en fest både i Asvchen och Köln; inrikesministern reste fö.e konungen dit och drog försorg om, att intet fritt ord, t. ex. ett bifall till representantkammarens beslut, fick låta höra sig. Historien gjorde då i vissa personers ögon det intrycket, att det icke fanns någon opposition i Rhenlåudernu. Nu skulie represeniantlesten tillställas och allt tycktes gilva vid handen, att representanterna skulle bli motta: na och firas på det stätligaste sätt; men mst derföre blef den förhindrad. Så sörjer polisen på ministerens beiallning för, att oppositionen i landet alltmera griper omkring Pressproc serna förökas förskräckligt. tlyter, utan att åtta, tio nya s. Och hvilken åtalspolitik töljer icke justitiemiuisteru! En och samma artikel låter hun åtala så ofta, som den aftryckes af andra redaktioner i olika städer. Då kan det icke utebli, att en domstol frikänner, cn annan ådömer fängelse och tillständets indragande. Denna olikhet i lagskipvingen inger naturligtvis den tron, att vära domstolur ej längre äro sjelfständiga och oberoende, samt att blott sådana domslolar en eller anvan gång frikänna, hvilkas medlemmar tillträdt sina tjenster före det Bismarckska tidskiftet. Den nuvarande justitieministern utnämner icke mera domrarne på grund af anciennitet eller skickighet, utan biolt på grund af en god, d. . 8. ministerielt-junkerlig sinnesstämning. Om man ännu har för afsigt att åtala representanter för deras tal i kammaren, låter jag vara osagdt. Ganska många utlåtanden ha blifvit infordrade af konservativa medlemmar af högsta domstolen; men sannolikt ha äfven deras yttranden varit afstyrkande. Jag har redan skrifvit tiller, alt högsta domstolen helt nyligen fällt en dom tiil! förmån för representanternas oantastlighet. Rej resentanten doktor Johan Jacoby har suttit i fängelse sedan i lörgår, representanten Frenzel i fjorton dagar. Båda hade talat utom kammaren, inför sina valmän, om ställningen för närvarande. Det påstås, att konungen skall sammanträffa med kejsaren af Österrike i Gastein. De största anstängningar göras att åstadkomma detia möte. Men till och med om de båda wpnarkerna träffas, skall dock ingen ändring ske i de båda kabinetternas förhållande till hvarandra. Sistlidet år var ju kon.ngen i sjeltva Wien; men det gagnade till intet. Bismarek skulle gerna önska ett samtal mellan konungen och Louis Napoleon i Buden-Baden. Men tfven detta förslag svälvar ännu helt och hället i luften. Inom kort skall vår moderna Bismarckska budget-lag? offentliggöras i Stautsanzeiger och embetsverkens tidningar. Det vore bättre att bespura tryckningskostna erna härför, ty till och med det klenaste törstånd i landet vet ju, att lag och humbug äro ivå olika saker. Mot den förut omnämnda adressen af de markiska pastorerna har ytterligare en an senlig mängd protester ingått, hvilka herrai pastorer svärligen kunna sticka under sto len med. Bismarck öfvergifves af alla, til och med af presterna. Tyvärr befinner sig vår press i så förvänande ofrihet, att blot det minsta al hvad som skulle sägas bli sagdt. Eero Diplomatiska kåren. Storbritanniske mi nistern hr Jerningham afreste i förgår til! kontinenten, och kommer förste legationsse