a oo SÖeTR PP Oo ee oo OP NA man ett koppel arga hundar, som skola användas, om så behöfves, samt tvenne utstyrda åsnespann, som draga två de minsta likvagnar, nemligen — två repsnaror. En 8. k. Ålguazil rider fram till stadsguvernörens loge, blottar sitt hufvud och — tjenare Mollberg! — emottager nyckeln till tjurarnes stall. Processionen försvinner; endast tvenne ryttare stanna qvar, lansbeväpnade, försedda med dubbla benskenor af jern och renshud. Det är de s. k. picadorerna. Nu öppnas en port, och in kommer tjuren: han löper fram i blomman af sin ännu osårade kraft, han fnyser af ännu okufvad vrede (iifall). I nästa ögonblick störtar han på en af picadorerna, borrar sina horn i hästen och kaster häst och ryttare öfver ända (bravo). Emellertid komma nu chulos :I springande med sina röda skynken, för att reta till sig bestens uppmärksamhet, medan icadoren åter bestiger sin häst, ifall de begge krunna stå på benen. Tjuren löper efter em chulos, som med kattens vighet hoppar öfver brädbarrieren; det händer att den förrre kör hufvudet i väggen, så att hornspestsarne gå igenom densamma. Dessa uppträdilen äro ganska muntrande. Den fförsta picadoren bortbars, men återkom snart, besteg åter sin häst, hvars inelfvor släpade på marken (starkt bifall). F Denna tjur dödade tre hästar; sjelf blödde han af några lansstygn. Man hörde några trumhyrflar och musik, och härmed var första :tdelningen slut. I den andra uppträddede s. k. banderilleros, som i hvardera h nder hade en med utkrusadt papper omlindad käpp, i ändan försedd med en jernhulling Med ytterlig vighet och säkerhet sprang mannen emot tjuren och stack sina käppar i hans isanke; den brunglänsande hjelten gjorde böga hopp, förtretad och besvärad af de slängande käpparna, som han icke kunde blifva qvitt. Då han fött 4 eller : par sf dessa slags spön, var afdelningen slut. Tredje versen, eller rättare sagdt tredje persen. Gif akt! Här kommer med stolta, långsamma steg matadoren med värjan i ena handen och ett rödt skynke, muleta benämnåt, i den andra. Han retar sin motståndare till anfall och skall expediera honom med en värjstöt igenom manken ned i bogen. Denna träff lyckas icke alltid lätt; emellertid kan situationen vara kriens sin värja hill fästet och — tjuren föll (oändligt jubel). Då han fallit, kommer en man och stöter honom en dolk i hjernan, ut sina ben och är död. Åsnespanpen inköras och bortsläpa i fyrsprång de fallna hästarne och tjuren; blodpölarne öfvereandas och krattas, och när allt är klappadt och klart insläppes en ny tjur. sjette besten, det vanliga antalet. vändeer man hundarne eller kastar brännare på dceem för att uppdri:.a deras vrede. En gäng såg jag en tjur oppa öfver barrieren. Stor uppståndelse bland de amatörer, som tagit plats i rundgången (en enda applåd, undertecknads). Den förfärade rymmaren ville ingen menniska något ondt, ekulle varit mycket belåten att få återvända till ett landtligt arkadien och sluta sina dagar ien uppblomstraude familj; men han mäste in Eh arenan igen för att fullborda sitt öde. En anvan stannade orörlig midtför matadoJren och endast såg på honom, Denne gick fram till guvernören och gjorde en fråga, hvarpå guvernören till svar blott nedfällde sin tumme, hvilket betydde: han skall dö! . Stådan är i korthet en vanlig tjurfäktning. Äfven aud:a former deraf förekomma, hvilka hafva en mycket komisk anstrykning och Jeffekt; likväl äro dessa icke allmänna. Det heter, att man skall se dessa skådespel med spanjorens öga och taga dem sådana de förefinnas på sin historiska grund. Nåväl! Men främlingen eger sin rätt att uttala sitt omdöme. Hvad man först och sist måste anmärka är det skoningslösa uppoffrandet af hästarne. Vi sågo första gånger 13 hästar dödas. I Cadix exprdierades en gång 27 hästar, och då entreprenören ickhade flera tillhands, måste han genast för orimligt pris köpa ett par från en åkaredros a. Publiken fordrade det. Annars kunde den gvra som i Granada, slå sönder några tusen stolar och kasta spillzorna in på arenan. Det är sannt, att man gemenligen använder sämre hästar; men detta hjelper icke saken. Förr ålåg det Picadoren att skydda sin häst; nu binder man i stället för hans ögon för att få honom fram. Detta sednoare ogillas visserligen af de rätta amatörerna; men för att tillfredsställa smaken hos råa sinnen, låter man saken passera, känslolöst uppoffrande detta ädla kreatur, som bär sin herre på slagfältet, och ofta som nan dör för fäderneslandet. . Förvänd filantropi, har man sagt mig. Nej, har jag svarat, jag bryr mig icke om Picadorerna. De må gerna stå sitt kast! Tjuriäktningarne må uppfostra ett krigiskt sliägte; och viest är, att spanjorerna äro goda occh härdiga soldater. Men Frankrike har occkså goda soldater, ehuru icke tjurfäktniingar. Icke som skulle man kunna neka, att dessa tillställningar förete många ypperliga situatiioner, i det t. ex. mannen kan visa stort mod och kallblod.ghet samt ådagalägga sin öfverlägsna kraft mot de förvildade djurens mångdubbla styrka. Visserligen! Dessa banderilleros och matadorer äro hjeltar och hedras så; qvinnorna beundra deras hållning och smidiga rö:elser, anseende dem af naturen hafva fått något som ersätter bristen på studier i antikens plastik eller som gör sådana studier öfverflödiga. Då Gordito gjorde sin lyckade stöt, v r jubelskränet oianiligt; man nedkastade cigarrer och apelsiner, hattar och solfjädrar, till tecken af bifall. Föräldrar och barn gladde sig inbördes i stoltheten öfver en sådan man. Under de tre dagars tjurfäktningar, som uppfördes vid hennes allrakristligaste majestäts, den nuvarande drottningens kröning, lgjorde en lycklig matador en så ypperlig stöt, att den skall lefva i evionerlig berömmelse; och det sa es, att ingen qvinna i Madrid ekulla vilia neka honom nävot orof tisk nog. Matadoren Gordito instötte med och dermed fäller han sitt hulvud, sträcker : Samma skådespel förnyas intill och med den I Då tjurarne äro otillåtet saktmodiga, an-! 4