AMALIA Bleman i tvenne delar. ar Jo86 Mårmol). Vid en revolution? 7I hvilken sak som helst?, svarade Maneills, som j ville uttala detta förliga ord.? Jag är viss på utt många skulle sluta sig till er? Men ni sjell?? frågade Mancilla fast begluten mt tvinga eller locka Dwuiel till nå gon oö sigtighet som skulle lemna hunom helt och hållei i generalvus väld. : ?Jag? Ser ni, general, jag skulle ej kygpa det af tt mycket eukelt skäl? Och hvilket ?? Emedan jg lofvat min far att aldrig för ena mig om nuägot kom företages at mina jomnåriga, ty de äro nästan Bilesammans unitarier, under det vi erkömna och följa federationens princip? Bah! Bah! Bah !? Mancilla sflägsvade 8:g åter och sökte i tysthet ö!veriyga sig sjelt utt Daniel var blott en pratsam pojke, utan djupare tankekratt, emedan sädvna skrupler cv) skulle lätt rum i en öfverlägsen själ. ?Dessutom. general, fortfor Daniel utan att läta märka vågot dessutom är jag rädd för p lisiken och häller mig skudeslös derfor hos litteraturen och damerna, som jag också sude till Asustiuita i eftermiddag, då hon bud nig följa med er i nat. ?Det tror jag också?, svarade Mancilla kärt, ?Ja, hvad skall man göra? Jag ville gerna vara lika god porteliv, som general Mau illa Bjet.7 rHvead menar ni?? Jag menar alt jag liksom han gerna vill stå i guust hos de sköna.? Ö P) Se A. B, ar B2—B5, 87, B--P, 4 06-102, INA, 116, 17, 109, 112. 113 116 117 P3 110, 123, 14 (B)—126, 128—131; 136—198, 140— 149 110—158, 160 och 101.