Rättegångsoch Fulissakeor. Ett mål af särdeles eget slag har några gånger och sednast i dag varit före i poliskammaren. En flicka ifrån Fellinsgbro socken af Örebro län, vid namn Sofia Larsdotter, som år 1863 hitkom och blef boende i huset n:r 7 Kindstugugatan hos en fru Lindblad, hade nemligen arfsmedel att lyfta, derom hennes förmyndare, hemmansegaren Nils Ersson i Spångboda i nämnda socken, brefvexlade med henne sedan hon kommit hitupp. Första bretvet dem emellan kom dock i orätta händer, eller i en annan fiickas, med lika namn och boende i samma hus. men hos en fru Lindby. Denna Sofia Larsdotter. hvilken var ifrån Borgunda församling af Skaraborgs län, trodde fadem vara död, eftersom hon fått förmyndare och förstod icke att denne ej gerna kunde bo så långt bort från hennes hemort, utan fordrade avt utfå af sitt arf och erhöll också 45 rdr, allt pr posto. Om det var tillföljd af brefvet eller ej. förmäler icke historien, men, alltnog, hon fick sig en fästman uti en gardist vid Andra gardet, och när hon i höstas skulle gifta sig, skref hon ånyo till sin förmyndare och Pegärde hans tillstånd, hvilket ätvenledes skickades henne och hvarpå lysningen uttogs och giftermålet skedde. Men då hon och hennes man ville ha ut äterstoden af arlfvet, började förmyndaren först ana att allt icke hängde så rätt tillhopa som det borde; och för någon tid sedan reste han hit för att taga reda på saken, samt fick af sin myndling, Sophia Larsdotter n:r 1, veta att hon hvarken bekommit några penningar eller någon man. Sophia Larsdter n:r 2 och hennes äkta hälft kallades derför till poliskammaren, för att förklara sig; och af hvad de uppgifvit och med personer styrkt framstår temligen tydligt, att de endast handlat å god tro, och att felet ligger hos numro etts lörmyndare som icke märkt att han brefvexlat med orätt person. Polisembetet kunde således icke ta någon vidare befattning med saken, utan hänvisade Nils Ersson att stämma till domstol, i händelse icke affärerna kunde uppgöras i godo. tt —