sende vackra saker om plogen, svärdet och lyran?, han har kanske själ mängfaldiga gånger i sina ungdomsrimmerier användt ?plogen?, denna symbol för mensklighetens kulurkamp med naturen; men dess öden och Sverges öden i sammanhang dermed... hör väl sådant till historien? .. Hör väl sådant til! skelettet af historien? .. Tjenar det väl ti!l någonting att veta sådant?.. Men när Artaxerxes II regerade och Autiochus Epiphanes,... sådant hör dit och sådant är alldeles oumbärligt för ens bildning såsom menuiska och samhällsmedlem. . Vi hafva med dessa ord endast velat inleda en betraktelse öfver — vissa sidor af vår yttre odlings lif och vilkor. Vär yttre odling har, som bekant är, hit l tills knappast varit föremål för en allsidig. historisk behandling. Vi sakna nästan all tillstymmelse till en den svenska kulturens hisioria. Begreppet om allmän bildning och dess elementer har varit sådant, att man l: för behofvet af en sådan historia icke haft något sinne. Det ena slagtet etter det andra har fått öronen och minnet fullproppade, fullstoppade med dessa andra tusentals 8. k. facta, hvilka den månghundraåriga slentrianen upprepat såsom de enda egentligen historiska. Medeltidsidealismen, om vi så få säga, har regerat och regerar ännu allt hvad skola och lärdom heter, och denna sken-idealism har för den yttre odlingen endast haft ett förnämt förakt eller en lärd, dum likgiltighet. — Sådan skolan är, sådan blir ungdomen, sådant blir slägtet — och för denua yttre odlings historia har sålunda föga eller intet blifvit gjordt. Och dock ligga folkets öden i den historien lika mycket som i den politiska historien. De stora brytningar, som försiggått i odlingens tysta lif, huru hafva icke rikets och folkets öden deraf i ganska väsentlig mån berott? Huru måste icke den politiska historien, för att blifva klar i botten, söka sin förklaring äfven i odlingens historia och de sociala förhällanden som på denna od li g berott? En af följder: a af denna genom skolans falska riktu:ng alltjemt fortfarande okunnighet om vår yttre odliog är den — att icke blott de så kallade högre bildade utan äfven landets talrikaste och vigtigaste klass, dess odlare och näringsidkare i allmänhet, vid hvarje förekommande brytning i de ekonomiska förhällandena visa en brist på följdriktighet både i åsigter och handlingssätt så stor och för landets jemna utveckiing sö förderflig, att det vore väl värdt att taga frågan om den yttre odlingens kraft på forskarens uppmärksamhet i betraktande. Under allt de sista tjugo årens lifligare ordande om vår yttre odlings framsteg i sednare tider, .. hvilken löslighet, hvilken osäkerhet, hvilka meningsskiljakt gheter gifva sig dock icke tillkänna, så fort det gäller t. ex. ekonomiska lagstiftningsfrågor af något större omfattning! På hvilket område af yttre odling man än riktar sin uppmärksawhet — af hvilken brist på följdriktighet, på sammashbang, på medveten kraft i åtärderna mötes man icke! Våra skogar — andets, folkets och odlingarnes oumbärliga skydd i kampen mot den köld, som ingen idvalismers värme törmår öfvervinna -— huru skänker ej staten bort dem den ena tiden och återköper en tid derefter de skötlade markerna för att sj:lf göra sig till skogslantör: — huru ha icke lagstiftning och agskipuving i detta fall plötsligt vexlat mellan slapphet och stränghet. — Vårt åkerbruk och dess ekonomi... huru röja ej dess män vid bvarje den minsta rubbning i marknaden en rådvillhet som anstode barn, de der skylla på föremålet, mot hvilka de stött sig — och detta efter så många hundrade års odling och förmodad erfarenhet! — Och våra binäringar . hvilket tafatt famlande förråda vi ej i fråga derom, spelande år ut och år in på verldsteatern den gamla pjesen fattigdom och högfärd?. Men i hvad eammanhang står nu detta med Irågan om en den yttre odlingens historia? . .. Inte blir man väl synnerligen mycket vraktiskt klokare i hvarje särskildt fall derför att man får en historia om förflutna tiders odling?.... Skulle det väl kunna falla någon in att komma fram med en sådan invändning? ... Emellertid. .. det kan icke vara olämpligt att erinra derom, att Sverges yttre odling sträcker sig åtskilliga århundraden tillbaka i tiden och att af dessa århundradens odlingshistorie åtskilligt borde kunna vara att hemta för samtidens och framtidens bäde odling och ekonomiska lagstiftning. — De sista hundra årenghi: storia i detta fall... huru lärorik borde den icke kunna vara? Det finnes väl knap: past ett enda af de eakförhållanden,: med andantag möjligen af maskintillverknivgen, gom men anser karakterisera vår tids landtmaunahushällning, som icke har sin grund i fjuttonhuvdratslets uppslag vill nytt ar hete i alla riktningor. Eno öfversigt af den ekonomiska lugstittningeng öden under sjuttouhuvdratalet. .. hvilket tjes skulle icke en sådan kaeta öfver vära dagars meningsatrider 1 detta fall? . Men vi sukna alla historiska: begrepp il fråge om vår odling. Dess historia är — dagens, knappast gårdagens. Man börjar oupphörligt om på nytt. Man har också oke en enda institution som gjort eller gör den i detta full så ytterst viguga historiska kontinuiteten till föremål för sina arbeten. De sammanträdance allmänna landtbruksmötena arbeta för dagen utan något egentligt samband med hvarandra. Är vår odIogshistoria föremål för någon undervisning ens vid våra högre landtbruksläroverk? Finnes vid våra ukademier en ende lärostol för det ämnet? Begagnas icke den Borgströmska lärostolen i Upsala för praktisk ekonomi till helt andra ändamål? — Man har länge talat om slandtbruksv tenskapen, men det är hos oss en vetenskap utan all historia, och hela riktningen ar vär uppfostran och undervisning är sådan, att man här föga förhoppning om att o lingens öden och tolkets öden i sammanhang dermed skola blifva föremål för allmän eller speciel am ervisning. Men huru stora eller riaga förhöppnin a dR SUM: Sn AR vara Het är dock