VR -D TV DEM IH. Efter att hafva erinrat hurusom man ansett behöfligt, ju mindre tilliten varit till den allmänna rättskänslan, att låta dels vissa allmänna hvarje samhällsmedlem åliggande pligten dels vissa särskilda medlemmar lagda eller af dem åtagna förbindelser befästas genom högtidliga med ed beledsade löften och förklarivgar, för uppfylande af hvilka man, jemte pligtkänslan hos löftesgifvaren, ansett sig ega tre andra garantier: den religiösa, den legala och hederskänslans, anför justitiekanslern: Nu och ehuruväl den religiösa garantien vanligast antages vara den mest verkssamma, och visserligen borde ensam vara fullt tillrräcklig, enär sedan en menniska inför Gud högtidlligen lofvat uppfylla en förbindelse eller tala samning, hon i hvarje fall synes böra hafva alldeles samma motiver, af kärlek eller fruktan, för att: afhålla sig från äfven den ringaste afvikelse fråm det utlofvade eller sanna, så bar en bedröflig erfarenhet emellertid, på sätt jag här nedan willl söka åvagalägga, tillräckligt visat att den relijgiösa garantien är föga verksam vid edgång, när de två andra garantierna saknas. Fänge har man i Sverge, likasorm i England med flera andra länder låtit ynglingar, då de blifva studenter, edligen förpligta sig noggrannt iakttaga åtskilliga sekelgamla, småaktiga, akademiska föreskrifter, hvilka, alldeles stridande mot sednare tiders seder och behof, i de flesta delar alldeles upphört att tillämpas. Både de lärare — ofta teologie eller juris prefessorer och doktorer — hvilka affordrade eden ch de, som aflade densamma, visste att den ick: kunde hållas, och att man bröt studenteden med full strafflöshet samt utan att sådant hvarker af förmän eller kamrater ogillades. När man sålunda äfven i länder, ler sedlighet och bildning kanske stått högst, vic de främsta uppfostringsanstalterna, genast lärt de ynglingar, som sedermera skulle bekläda gatens vigtigast embeten och som borde blifva mönster och redömen, att betrakta de heligaste försäkringar såsom toma formaliteter och le åt löftesbrott. så må man icke förundra sig, öfver det sätt, på hvilket så uppfostrade medborgare., lagskipare och lagstiftare, fortfarande brukat occh betraktat edgång, då edsförbindelsen icke upiprätthölls af lagen eller allmänna tänkesättet. ästa ed, som särskildt eller tillilka med studented affordrades, innefattade vanlligen förpligtelse till trohet mot den för tillfället sstyrande och den för tillfället gällande styrelseforrm. Huru föga verksamma dylika eder, aflagda vid de högre bildningsanstalterna eller annorstädes, visat sig, när lagens och allmänna tänkesättets garan tier upphört, är allmänt kändt, och många bland oss ännu lefvande hafva bevittnat huru en ko. nung blifvit afsatt, en dynasti förjagad och en flat kullkastad, utan att en blodsdroppa utit eller knappt en arm blifvit lyftad till försvar för någondera, fastän hela krigsmakten till lands och vatten, jemte en stor del af den öfriga manliga befolkningen svurit att, med lif och blod försvara det konungsliga väld:t?, att upp: rätthålla den stadgade successimsordningen samt att upptäcka och i tid tillkännagifva om något vore å färde till ändring ochupphäfvande af denna lyckliga fundamentallag (1789 års säkerhetsakt). Vid slikt företeende kan man midre förundra sig öfver den ytterliga lättsinnighet som yppat sig vid brytande af vissa eder, dermed man sökt upprätthålla törbud eller afpressa afgifter, dem det allmänna tänkesättet utdömdt, såsom för hållandet varit under tullförbudens och de höga skyddstullarnes sednare tid, med dee edeliga upp gifter, som vid tullklarering affordrades varu egare i England och på flera andra ställen. Er dylik s. k. tullbodsed ansågs memligen ickt förbinda till sanningsenlig uppgift; hvaremot de lärer visat sig att, efter det tullsmtserna blifvi t. ex. i Hamburg bestämda så lågt, att allmänn; KISTA ansett dem billiga och rättvisa sam vulle bränmärka den varutgare, Hvilken gjorde ej