vänligt och hjertligt uttryck, att Manuell ej kunde underläta att tacka honom med e auf sina ljulvaste blickar. ?Men tiden ä deremot den far:igaste fienden, för de erson, om hvilken vi nyss talade, fortfo an. Huru? förklara er tydligare.? Hvarje ögonblick som flyr förvärrar her nes belägenhet. Man utsätier henne för pc litiskt förval; man framställer henne so: uvitaria och förföljer henne.? Men hvem, hvem är det?? frågade Ms nuella oiäligt. ?Det är Amalia.? PEr kusin?? Ja? Jeh henne förföljer man?? Ja.? ?rä tatitas befallning ?? ?Nej.? ?Men på hvems då?? På hennes förföljares.? ?Hvem är denne?? En person som förälskat sig i henne, mei som hon föraktar. Och ?Förlåt mig... och nu begagnar man sig a federationen och guvernörens namn för at u:öfva en ovärdig hämd.? Ah! hvem är det? Hvem förfölje henne?? Förlåt mig, sefiorita, men jag kan e säga det.? Jag måste dock veta det för att kunn: säga det till tatita.? ?Framdeles skull ni få veta det. Det ä: -n person af stort iuflytaude.? Då är han så mycket brottsligare, setiv: Bello.? Det är sannt.? ?Men, skulle ni ej kunna föra Amaliö hit? Ht? Hon kommer icke hit.? Hvad? Icke hit till mig?? Hona är litet excentrisk och skulle viss b.ifva illa till mods i det stora sällskap. som omger er här, geftorita.?