ddagsordning. Insändaren yrkar icke på nå ggon agitalon, vare sig i en eller annar riktning, icke heller på afgifvandet af nå ggon untlerdånig tacksägelseadress, utan hel ceukelt derpå, att vederbörande må oppmant ooch ålägga alla representatiousrätt eg md cecklesiastike tjenstemän aut fritt och otvun get uttala sin mening, antingen de vilj: vvidblifva det gamla representativnssättet oci ddermed förenade rättigheter och skyldighe tter eller godkänna det kongi. förslaget Iivar och en inser, att det varit godt oci mödigt för de väljande att före de nu snar unträtfande riksdagsmanna alen, genom kän medomen om kandidaternas tankesätt rö rande detta vigtiga ärende, hafva en sökt kedning för sitt val, och att det för preste sitändets blilvande riksdagsombud bör var: ar högsta vigt att, förrän afgörandets vigtigs stund är inne, veta hvad deras kommiuen tter tänka om förslaget. Förutom den opinonsyttring, som utgåt frrån en del at Skara stifts presterskap och mu vyligen från Kalmar sutt, samt nägr: enstaka röster, som eljest höjt sg på et occh annat ställe, har man icke sett elle hört, att retormirägan varit föremål för nä gut Ifligare offeoibgt diskuterande eller opi nteraude mom presterskapet. Allt hvad dei sweuska kyrkan har upphöjdt och framstå emde har takttagit en tystnad, som är oför kllarlig om icke oförlåtlig. Är då kärleker tull täderneslandet helt och hållet utslock nad ibland hrr prelater och andra kyrkan Yjpperste män, al hvilka initiativet mäst tägas, om nägot mera allmänt opinerand: öttver denna samhällets litsfräga skull eg rum. Insändaren kan icke tro det och vil imgalunda påstå, att fosterlandskårleken skal beedömas derefter, huruvida man godkännei elller ogillar det hvilande förslaget. Der ema åsigten må respekteras lika väl sor deen andra. Men hvad insändaren finne ielke allenast högst förunderligt utan äfver ottörsvarligt är — den härdnackade tystna den, som kan anstå Egyptens prester mel ielke ett luiherskt prest rskop. Har icke förslaget utgått från en älskad konung, om. given af en räådgifvarepersonal, som är upp buren af den allmänna opinionen, måhände mer än några konungens rådgifvare för vurit? Förtjenar det då att alspisas mec tyrstuadens väitalighet, sedan det kommi i (det stadium det nu innehar? Är icke denna fråga, huruvida den gamla fyrdelnin gen skall bibehällas eller ett nytt represen tatlionsskick antagas, en lifsfräga för helt samhället, och rör den icke på det närma. ste rikets presterskap och isynnerhet samt lige kyrkoherdarue, som äro absolut för bundna att genom sina ombud utgöra en så betydlig anpart af nationulrepresentationen Oeh böra då icke deras (kyrkoberdarnes) förrmän tinna det högst maktpåliggsnde at afifordra dem deras tankar om det hvilande rörrslaget, innan dess öde skall peremtoriski algöras? Bör det icke för biskoparne varg lika kärkommet och angeläget att veta sins umderordnades tankar, som det bör vara er plugt och en rättighet för dessa att offen het, på ofticiel väg, genom ett ja eller nej uttala sin mening? Man har infordrat kyrko he:rdarnes yttrande öfver förslag till en ny eelklesiastik boställsordning, öfver nya mi niss erialboksformulärer, öiver förslaget til pensionsreglemente 0. s. v., men månne icke frågan om national-representationens ombildning är af större vigt än dessa sake samimanlagdu? Och likväl — då denns fräga blir föremål för ugitationer och mö. tex öfver hela riket, då den står främst på dagordniugen för karporationer, såval som för enskilda, då tiger man stilla, då bete man sig alldeles så, som skulle ingenting vara på tärde. Hvad betyder detta ignore: rande, denna liksöjdhet? Bör den stämplas såsom däsighet, eller anser man det kong. förslaget vara så under all kritik, att de cke ens är mödan värdt att derpå spilla euw ord, eller tror man sig så mycket lät tare, genom en skicklig manöver i afgörandets stund, kunna begå saken så, att förslaget blir förkastadt inom det högvördiga ståndet? Iasändarens djupa aktning för de mäns karakter och gruodsatser, hvilkas händer skulle hålla trädarne ti!l en så skam lig intrig, förbjuda honom att antaga möj ligheten deraf, men det är insändaren lika omöjligt att förstå, huru hrr biskopar och de bliivande riksdagsmännen af presteståu. det vilja undgå misstanken stt umgås med några ovärdiga planer i afseende på detta ärende, om de fortfarande jakttaga samma tystnad som hittills. Det kongl. förslagets öde blir antingen att antagas eller förkastas. I hvilketdera fallet som helst måste twifvelsutan de män som medverkut till utgången, känna med sig sjelfva, utt ett stort ansvar inför både samtid och efterverld hvilar öfver dem, men betydligt lättare blir detta ansvar ati bära, om de vid voteringen icke hufvudsakligen följt sitt eget subjektiva tycke, utan äfven ställt sig till efterrättelsden opinion, -om deras kommittenter eller flertalet biand dem uttslat. Kyrkoherde i Hernösands stift. Den napoleonska favorit-tanken, en europeisk kongress, dyker åter plötsligen upp. Pelegraten meddelar, att kejsar Napoleon uvliven utfärdat inbhindnino till en enroneisk