AMALIA. Boman i tvenne delar. ar Jos Mårmol). Ah, om ni hvarje dag nödgades intaga min bedröfliga plats, skulle ni ej undra derpå. Med undavtag af er sjelt, vet jag ej hvilken som skulle kommit hit i afton, i annan afsigt än den att skryta för mig med sina tfederalistiska tänkesätt, för att jag skall upprepa dem för tatita. Men de tjena dock vär sak väl och troset Nej, sefior Bello, de tjena den illa. ulilu?s sJa, ty de tala derom vida mer än som behöfs, och äro dock i handling vida mindre pålitliga än jag för min fars skull önska de. Tror vi dessutom att jag kan finna mig väl i deta sällskap ?4 Nej; ni är dera alla utan tvifvel öfverligsp.t Det är ej derom jag talar. Joe tror mig hafva förstått att ni mycket saknar annat sällskap. eTill och med mina äldsta vänner hafva öfvirgilvit mig, emedan de ej kunna förlika sig med dessa mwenniskor, som tatita vill a:t jag skall mottaga hoå.mig. Ni, scfior, är visst den enda person af stånd och bildnivg, som ännu kommer hit. sJag ser dock här många högst utmärkta porsene..s : Men som hava sökt blifva eämre än de söm icke äro vet, och som fullkomligt lyckata. Ppet är förförligt, sefiorita !X ?Ja, seilor Bello, och de trötta mig så. ) Se A, B. n:r 83—85, 87, 89-92, 9Å, 93—102, 104, 106, 107 109, 112, 113. 118, 117 (RI 119, 123, 124 (B)—126, 128—134, 188 —138, 140 — 113, 146—156. :