AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jase Mårmol). Kommissionens underskrift, liksom dess afgifna löften, skulle utan tvifvel blifvit erkända af den regering, som, i händelse Rosas blifvit störtad, skulle efterträda honom. Men om Franvkrike ej ville officielt erkänna ett förbund, som de facto bestod och som beseglats med blod, huru kunde man hoppas att det skulle erkänna en icke officiel traktat, afsluten af dess gesandt, på grund af en moralisa enhet, som betydde alldeles ingenting både i politiskt och juridiskt hän seende, om det parti, som denna moraliska enhet representerade, blefve kufvadt af Rosas? Huru och på hvad sätt skulle man förmå Frankrike att uppfylla gifna löften, om det på annat sätt än det föreslagna lyckades lösa argentinska frågan? Och hvad hade Frankrike egentligen lofvat? Endast att icke understödja Rosas och icke en gång detta formligen, då deremot argentinska kommissionen i händelse af Lavalles seger, förbundit sig till gauska mycket, uå den naturligtvis i detta fall skulle antinge. sjelf komma till styret, eller ock tillsätta de styrande. De skulle för öfrigt hvarken kunnat eller velat undanAraga sig uppfyllandet af sina löften, hvaraf framgår att fördraget för Frankrike med) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—02. 94, 96—102, BLOA, 106, 107, 109, 112, 113, 116, 117 (B), 119, DÅ go 198-134. 128-—138, 140— He-A.