rituelle causeuren, har nu till slut blifvit teaterdirektör. Han har nemligen åtagit sig ledningen af Grand Theåtre Parisien och på en obegripligt kort tid sammanskrapat en ganska god teatertrupp, som dagligen med mycken framgång och för tulla hus uppför en af hans stora dramer: Les Gardes forestiers? — en pjes, som, enligt Dumas egen berättelse, blifvit vägrad af trenne teaterdirekvörer såsom, enligt det vanliga uttrycket, för dem icke passande?. MHvilket ypperligt sätt för en misskänd dramatisk författare att skaffa sig upprättelse! Men för att kunna erhålla den så eclatant, måste denne författare också heta Alexander Dumas. (Pr. 1.) — Armens barn. Franska armån räknar, såsom Muoniteur de Iarmåe? berättar, tillsammans 5572 enfants de rgiment, hvilka af hvarje regemente fullständigt underhållas och beklädas. Åf dessa 5572 barn komma 571 på gardet och 5001 på de öfriga truppkäreraa. Intill 18:de året stanna barnen hos regementena; efter den tiden måste de ingå i ett yrke eller, hvad som är det vanliga, inträda i armen såsom frivilliga. Från 14:de året sysselsättas de i regementenas verkstäder eller byråer eller göra de tjenst såsom trumslagare eller hornblåsare. Flera bland dessa enfants de rgiment? ha dock kommit så långt, att de tagit examen till Saint-Cyr eller till polytekniska skolan. — Vid en sammankomst i Stavanger rörande tillgodogörandet af de rika torfmossar som finnas inom distriktet, desto behöfligare, som bristen på brännmaterial är ganska stor, upplystes att Hanseaterna i 14:de århundradet genom anläggning af eld förstörde bland annat ofantliga saogstrakter i Norge. Enligt Sartorius v. Waltershausens Diplomatoriska Historia öfver den tyska Hansan, svarade konung Håkan på de klaopunkter, som städerna vid Östersjön framställde mot konung Magnus och hans son Håkan, ko nung i Sverge och Norge, vid underhandlingarne på Bohus slott 1370, med en mängd motheskyllningar, deribland att de hanseatiska köpmännen under fred och trygghet hade brännt en mängd af hans egendom, gårdar och skogar, samt äfven andras egendomar och skogar på Vestlandet. Skadan anslogs till 24,000 mark rent silfver. Enligt antagen beräkning utgör värdet nu af en mark purt sölv? 320 rdr, motsvarande således den angifna skadan ett värde af nära två millioner rdr. Frågan hvälfde sig alltså om för den tiden omätliga summor och likaledes ofantliga ödeläggelser