AMALIA. Roman i tvenne delar. Ar Jos6 Mårmol). Efter templens oskärande kom den goda smakens, sedlighetens och till och med qvinlighetens förnedring vid de så kallade federala ambiguerna, hvars bord dukades än i kyrkans sakristia, än i en rymlig förstuga eller klostersal, elle. ock i fredsdomarens hus. Den förnämsta platsen var bestämd åt den stackars Manuela, inför hvilken, som om hon varit den elektriska tråden för att föra allas tansar till Rosas, enhvar till det yttersta uttömde sin vältalighet. Ty denna tid hade också sin vältalighet, öfverflödande af de mest cyniska, barbariska och utsväfvande bilder och adjektiver. Fienden meste vara nediig, smutsig, vämjelig, såld, mördare, förrädare, vilde. Och federationens hjelte var för sina ifriga anhängare, hvilka ansågo et franska guldet smutsigt, men det argentinska ganska blankt och poleradt, så att de rö vade till sig fulla händer deraf, både utmärkt, stor, herrlig, en hjelte; liksom de sjelfva voro utmärkta, stora och hjeltar i de laster och deu förnedring de representerade. Efter den federala dryckesfesten kom den federala dansen. Den unga, blyga flickan, -som af sin förskrämde eller förnedrade fa) SOA. B. nr 83—85, 87, 89—92, 94, 98—102, 2 104, 108, 107, 109, 112, 113, 116, 117 (B), 119, 124 (B)-A26, 128-—134. 138-188, 140— TBK 146-150