Article Image
STOCEHOLM den 4 Jall, Den sednaste Statsrevisionen. Femte och sista artikeln. ) Anmärkningar betruffande embetsverk och korporationer. Vi komma tidigt nog till ledsamma och bedröfliga förhål anden. Låtom oss derföre för denna gång börja med ett p.r episoder ur revisorernas berättelse af mera muntrande beskaffenhet. Till denna kategori synes oss nemligen kunna räknas den anmärkning revisorerna gjort vid kammarrättens räkenskaper, hvilken gär derpå ut, att detta verks expensmedelsräkningar äro så oredigt förda, att gransknivgen de ar försvåras, ty det förekommer eget nog att sjelfva öfverrevisorn öfver statens; räkenskaper skall drabbas af en dylik anmärkning, och, såsom här blilvit fallet, nödgas vidgå rikiivheten deraf. Så har äfven bekföringen vid Ultuna landtbruksinstitut varit af din beskaffenhet, att densamma, efter hvad direktionen medgifver, till en del föranledt det missgynnaude r sultat, att trädgårdarne vid detta institut kostat 765 rdr samma år, hvarunder de gifvit endast 117 rdr uti inkomst. Mera anmärkningsvärd är dock historien om den silfvervas, som direktionen för nämnde inst tut tagit sig friheten att, icke ur egen pung, utan af allmänna medel, förära en afgående föreståndar:. Denna present motiveras af direktionen mycket omständligt, men hufvudsakligen dermed at: hr A. i sednare åren åtnjutit endast 4000 rdr:s lön; och då föreståndarens lön vid Alnarps landtbruksinstitut blifvit bestämd till 50 0 rdr, hade direktionen funnit nödigt att äfven till detta belopp höja föreståndarelönen vid Ultuna. Denna löneförhöjning beräknades att taga sin början med år 1862, samma år, hvarunder töreståndaren skulle emottaga en tjenst i hufvudstaden, och direktionen föredrog då att i stället för löneförhöjningen, som medfört större utgift, tilldela föreståndaren en silfvervas ?med lämplga emblemer?, hvilken också vid afskedstagandet till honom öfverlemnades. Direktionen tyckes härvid hafva förbisett, ait 4000 rdr iriig lön, med fria boställsrum och undra förmåner, icke utgöra en alltför obetydlig inkomst i vårtland, samt att, då den omtalade förhöjningen till 5000 rdr, enligt direktionens eget medgifvande, endast afsåg att bereda institutet tilltälle att (för framtiden) påräkna? till föreståndareplatsen ?personer med dertill erforderliga kunskaper? etc., någon så stor brådska väl icke förefanns, att samma förhöjning ovilkorligen skulle börja under sista året af den afgående föreständarens tjenstetid. För vå del anse vi att denne :jort sig förtjent af ej blott den ifrågavarande, utan äfven af en större och mera värdig uppmuntran; men revisorerna hafva dock, såsom oss synes, med rätta ogillat Ultuna-direktionens tilltag, då det en annan gång kunde falla en sådan direktion in att uppröra äfven afskedskalaset på institutets konto. Något dylikt — 8. k. officiella middagars bekosiande af allmänna medel — här, såsom man vet, verkligen vid andra undervisningsverk, innan anmärkning deröfver gjordes, inträffat. I ölverensstämmelse med den grundsats rikets sednast församlade revisorer synas hafva för ig uppställt, att icke uppehälla sig vid verkens räkenskvper allena, utan äfven granska deras förvalmin., hafva rvisorerna äfven tagit stavistiska centralbyråns verksamhet under omprötning; hvarvid det, enligt revisionsberättelsen, visat sig att, ehuru nämnde byrå har mångdubbelt större anslag och arbetskrafter än den gra tabellkommissionen, hon jikväl icke dagalagt nägon egevtlig verksamhet i andra grenar af statistiken, än den af nämnde kommission behandlade; att arbetet äfven häruti utföres med den långsamhet, att t. ex. temårsberättelsen för åren 1851—55 först år 1860 afslutades; att ar den tidskrift byrån fått sig ålagdt att utgifva, i sednare åren endast ett häfte om året utkommit, samt att byrin åsidosatt den sedan 1859 henne gifna föreskrift att bearbeta det med stor kostnad insamlade material, som komitn för undersökning af städernas beskattning efterlemnat m. m. Vi hatva hår upptagit endast dem af revisorernas anmärkningar, som synts oss vara af mera hulfvudsaklig vigt, och som dessa äro klart och bestämdt affattade, har det icke vari. svår att resumera desamma. Icke lika lätt är att komma underfund med hvad den t. f. ebefen för byrån i hans vidlyftiga förklaring verkligen velat till sitt försvar andraga, ty större delen deraf innefattar allmänna resonnementer, som i ke höra till saken. Den synes emellertid gå derpå ut, att-det hvarken är behöfligt eller för byrån möjligt att göra något mera än hvad densamma hwwulls gjort; att hon icke skall hafva behandlat endast betolkningsstatistik,. emedan dess berättelser äfven innehålla ett och annat om inoch utflyttningar, vaccination och sjelfmord m. m. chvilket allt dock tydligen hörer till nyssnämnde statistik), samt att hon, genom att emottaga och behandla afskrifterna af pastorernas anteckningar inlagt en förtjenst, som bör öfverskyla alla försummelser. Byrån har deruti, säger chefen, åtagit sig ett arbete, com endast den allvarliga fliten vågar företaga, endast det ihärdiga tålamodet förmår utföra och som endast 1 sanningsoch fosterlandskärleken kan egar sin bevekelsegrund?. Detta beröm öfver hr Bergs eget arbete i en detalj, hvarom fråga icke nu var, utgör emellertid icke hvad man kallar ?svar på ) Uti nästföregående artikel har, i fråga om anslagen till universiteternas tidskrifter, ett tryckfel insmugit sig. Der står nemligen 500 rdr

4 juli 1865, sida 2

Thumbnail