slentryckaren våldfört sig å hästen af ren kittslighet. Å stentryckarens sida höres deremot ett vittne, som varit i hans sällskap och som anser förolämpning uppkommit af våda, då stentryckaren skulle lytta upp handen och peka åt hvilket håll elden var lös. Stentryckaren fälldes att böta 20 rdr för förolämpning å gata. Jag vill lösa protokollerna; jag besvärar mig, yttrar han förargad och afträder. En stackars k, blek och aftärd, före hemtas. MHan är visförsäljare, plågad af andtäppa och har svårt för att tala. Han erkänner att han legat öfverlastad å en gata samt dömes till 15 rdrs böter, dels för fyller, dels för att han en föregående dag vid målets pårop ej funnits tillstädes i förmaket. I brist af tillgång till böterna, förklaras han skyldig att undergå 3 dagars vatten och bröd, med hvilket straff han synes särdeles tacksam och belåten. Vidare förekommer ett mål angående knuffning å gata, hvarför en mycket storväxt vindragare är tilltalad. Han vill jäfva vittnena på den grund, att de skola vara supiga, men då detta ej kan godkännas, anför han såsom jäfsanmärkning mot ett af dem, att när elden var lös i Iutterns gränd, så hurra han på borggården. Icke heller detta hjelper, utan dömes vindragaren, sedan vittnena blifvit hörda, att böta 20 rår derföre, att han stött till käranden under hakan med handen. Mot detta utslag anmäler han missnöje. Slutligen får en madam företräde samt ber att få lösa protokollerna i något mål. hvartill genmäles, att hon skall inkomma sknftligen med sin begäran härom. Hon aflägsnar sig mumlande: Herre Gud, hvem skall jag få som skrifver den? På sådant sätt pågår ransakningen ännu en god stund med målaf liknande art, tills föredragningslistan bhfvit genomgången och sessionen förklaras slutad.