emot k. förordningen af den 26 April 1861, angående allmänna hypoeksbanken, som förbjuder någon annan, eho det vara må, att utgifva räntebärande obligationer, grundade på inteckning i jordegendom å landet, så blifva de realsäkerheter, som kunna till säkerhet för län erhållas, antingen inteckningar i hus i städerna, jordbrukets inventarier, hvilka möjligen kunna genom lösöreköp öfverlåtas, eller jordbrukets produkter. Men de jordbrukare, som ega inteckningar i städerna äro säkert icke många och Pe höfva troligen icke genom utomordentliga örpärder bispringas. Ått uppmuntra till försäljniog af jordbrukets inventarier, med bibehållande af nyttjanderätten, är att utsträcka krediten så långt att eganderättens behag alldeles försvinner. Att belåna jordbrukets produkter åt producenterna bör ske med mycken urskilning och vissa begränsningar, ty eljest kan deraf härflyta en benägenhet att spekulera på stigande priser, hvilket ej alltid lyckas, men då det misslyckas kan ådraga känbara förluster. Mer än en gång hafva vi tillåtit oss varna mot vådan för produgpnter att deltaga uti spekulationen, vartill i sanning fordras särskild sakkunskap och uppmärksamhet å handelskonjunkturernas täta vexlingar. Den här uti en mellanmening upptagna grundsats, att banklottegare skulle vid låns erhållande ur samma bank ega företräde framför andras anse vi rentaf förkastlig. Den an tillämpas i hypoteksföreningarne, der ett strängt reglemente utstakar den realsäkerhet som får belånas, men uti en kreditanstalt, der det medgifves att säkerheten får utgöras af blandad beskaffenhet, och uppskattningen af värdet utan vidare öfverlemnas till kreditanstaltens styrelse, som anser sig af reglementsbestämmelse uppmanad att företrädesvis gynna meddelegare, der måste vi bekänna ett dylikt stadgande u:göra en skärande anomali. Man bör icke förglömma att lån af penningar är en transaktion som fordrar tvenne parter, den långifvande och den låntagande. Emellan dessa göres ett aftal innefattande alla vilkoren, hvilka närmare bestämmas af den fria täflan. Om nu bankdelegare skola låna till sig sjelfva och verkhgen kunna detta, så har man ej längre två kontrahenter att sluta aftalet, dertill kommer dessutom att det icke är troligt eller möjligt att den utlofvade fördelen kan jemnt och rättvist fördelas emellan banklottegarne, hvadan faktiskt uppkommer en olikhet i fördelar emellan delegare i samma industriella företag i sjelfva banken. Denna utlofvade företrädesrätt torde blifva ett frö, derur mångfaldiga svårigheter uppspira, och sannolikt komma endast låntagare att teckna sig för delaktighet i en sådan bank, enhvar under den tysta förutsättning att få låna något mera, än de för sina lotter behöft i banken insätta. Hr Ridderstads förslag innebär många oda tankar, som man försmått u;ptaga i det definitiva förslaget. Så till exempel är hr Ridderstad en förklarad fie.:de till det olycksbringande borgenssystemet. Han medgifver att bränvinsbrännare må förskotteras Va af bränvinsskatten mot god säkerhet, ?dock icke borgensförbindelser?, Han ön skar att omsättningslån må beviljas, dock under vilkor, att sammanlagda beloppet, hvarför säkerheten utgöres af personliga borgensförbindelser, aldrig öfverstiger 110 af bankens hela teckningssumma?. Banken skulle jemväl lemnv förskotter å upplag af spanmäl och bränvin till varornas halfva värde, ?dock ej på längre tid än till öppet vatten då exporten börjar?. Denna begränsning hindrar spekulanter att öfver höfvan begagna de förskott, som med rätta företrätesvis böra komma producenten till godo, nemligen under den tid af året, då han endast med svårighet kan bringa sin vara i marknaden, Bankdirektionen bör vidare, enligt hr Ridderstads åsigt, vid kreditivers beviljande fästa afseende på kreditivtagarens reella affärsverksamhet och vid diskontering af vexlar söka tillse, att hvarje vexel representerar en verklig affär, samt slutligen att lån icke må beviljas förr än tillgång finnes till dess utlemnande. Vi må bekänna, att vi med ledsnad funnit att alla de af oss ur hr Ridderstads förslag nu angifna b-stämmelser saknas i det definitiva förslaget; isynnerhet är det att beklaga, att alldeles ingen begränsning blifvit satt för utlåningen mot borgen af de i vanlig bankväg tillgängliga fonder. Det är icke länge sedan den nuvarande Österötlands Enskilda bank hade ett större beopp än dess hela grundfond utlånadt mot borgensförbindelser, och de vidt utgrenade borgensförbindelserna torde med all sannolikhet kunna antagas såsom en af hufvudorsakerna till den bekymmersamma penningställning, som under sednare åren varit rådande i det eljest rika och herrliga Östercötland.