vidmakthalla befarenhet och yrkesskicklighet hso en officerspersonal. Vid det yttre sjöförsvaret blir denna qvot i medelral 2500 rdr, och vid det inre 1600 rår. Dessa summor äro, åtminstone för efterföljande jemförelseberäkning, tillfyllest noggranna. Enligt dessa värden och med nuvarande excrcismedel, kunna 208 officerare årligen erhålla trettio dagars sjökommendering vid det yttre sjöförsvaret; samt 68 officerare lika lång tid vid det inre. Om man antager att två tredjedelar af oflicerspersonalen hvarje år böra sjökommenderas, skulle af det nuvarande oflicersantalet. fastställdt till 228 officerare, hvarje kommenderad oflicer årligen erhålla 41 dagars sjötjenstgöring vid det yttre sjöförsvaret, samt ej tullt 13 dara öfning vid det inre. En så ringa naturligtvis icke frambringa en tidsenli skicklighet. Förminskades officersp ersonale inalles det antal, som nu för den närma: tiden är föreslaget, d. v. s. till 163 officer men skyldigheten fortfore att ömsem tjenstgö på sjögående örlogsfartyg och ömsom vid skä gårdsartilleriets öfningar, bletve förhållandet visserligen något, men dock föga ittre. Årets sjör kommenderade officer två tredjedelar af he eller, såsom det antogsantalet erhölle då endast tjenstgöring ombord rlogstartyg 57 dagars s och ej fullt 19 dagars öfming för skärgårdskriget. hvarjemte officern qvarblefve uti den otillfred ställande osäkerheten om hvilket af dessa bi yrken han egentligen han borde egna sina deremot dessa 163 offi föreslaget. på tvenne tillhörde, eller åt hvilket ta krafter. Fördelad re, såsom nu hä hvarandra skilda kårer, af hvilka hvar och en tjenstgjorde endast d sitt vapen och blott vid detsamma sökte förvärfva yrkesskicklighet. skulle inom flottan hvarje officer erhålla 109 dagars sjökommendering i stället för 57 dagar; och hvarje officer, tillhörande skärgärdsartilleriet, erhålla 39 dagars praktiska öfningar i stället för ej fallt 19 dagar. (Se Bil. H.) Sverges sjöförsvar i sin helhet skulle salunda för hvart och ett af de båda vapnen, flottan och skä artilleriet, erhålla ett officersbeftil, som uti vapnets praktiska fordringar vore dubbelt så erfaret emot hvad som blefve den torftiga verkligheten, om mgen fördelning till tvenne vapen egde rum; och lika så, med hänscende till de teoretiska studierna, hade officern då tydligt och klart framför sig sitt gifna mål, åt hvilket skulle egna sina bästa stunder och sina bästa tankar. Derjemte skulle hvarje officer både genom sin grundligare yrkesskicklighet och i medvetandet af att ej synas för mer än hvad han i ligheten vore, känna en vida större belätenän af den skörd som nu vinnes af den före gifna mångsidigheten. När förhållandena bletve sådana. hvilket det är fafängt att vilja förneka, är det förlåtligt om man har svårt för att inse, huru motvilja skulle kunna ega rum emot en dugligheten så befordrande förändring, och stå tillsammans med den kärlek till vapnet man vet råda inom detsamma. Icke heller är det lätt att ( förstå huru det kan anses vara öfverensstämmande med ett klokt förutseende, att försumma förde larne af att för det inre sjöförsvaret ega ett sje! ständigt vapen under form af ett flytande arti leri, hvilket, åtföljande armån och alpassadt efter våra inre lokala förhållanden, kunde beherrs ve het, stränderna vid våra inlandsfarvatten, samt der S jemte vid många tillfällen göra tjenst som enI skicklig pioniärtrupp. Blir deremot den nu fö-ly reslagna fördelningen af arbetet en verklighet, är det ej blott försvarsverkets och hvarje enskilds , bästa som befrämjas, utan i och med detsamma 7 äfven hela fäderneslandets, hvars väl ju alltid! måste vara högsta målet för hvarje allmänt ar-ö bete eller företag. IK 12:0. IN Vid tillämpningen af den nu föreslagna ombildningen af Kongl. Maj:ts flotta. till tvenne kårer eller vapen, bör så vidt möjligt är iaktta ! gas, att den enskildes såväl som det allmännas : intressen bevakas, och icke endast staten skyd1 das för extra utgiftsbördor, utan älven hvarje inge divid betryggas uti sin författningsenliga rätt. — Grunden för fördelningen bör derföre samman j fatvas uti efterföljande vilkor: I att icke någon officer beröfvas de inkomster han eger i lön, tjenstgöringspenningar och in-(4 qvartering, samt icke heller går miste om den befordran och uppflyttning ull ökade mkomster, r hvartill han, enhgt nuvarande organisation, är berättigad: hvarjemte bör fästas behörigt als ende vid allt hvad billigheten kan medgitva ut-! öfver de författningsenliga anspråken. II att, såvidt med tjenstens fördel är förenligt, d den töreslagna fördelningen uppgöres iöfverens8 ensstämmelse med officerarnes eget val; h att. fall delningen medför uppilyttning till hö-7 gre grad eller lön, den sednare icke tår tillträdas förrän medel derull erhållas genom inträffade vakanser ; ih att de officerare, hvilka ieke blifva upptagna l uti rallorna för de bäda nya vapnen, icke d stor I mindre måste fortf de åtnjuta sina fulla löneförmåner. Dessa vilkor, hvilka ej gå utöfver visa och billighet föreskrilva, böra på nadt och grannlaga kttagas. gärd bör vara grundad en ning emellan statens och den enskildes n då ej möta att låta h egår nde ijena staten, så länge hvad r på ett frisinHvarje ätende pröfrättmätiga lja. om han vill ö et eller qvarblitva artilleri KK. M ergå till sk vid Å flottan: bör dock vara förbebållet, i händelse icke kun fö gjorda valet vid anmälan prötvas dlikas med tjenstens fordringar, att dervid göra de ändringar, som omständigheterna påkalla. Det vore lika mycket i strid mot officerns sanna för . som till skada för det allmänna. om vid! s i andra än sådana, som erkänna sig fatta vapnets värde och halva verklig böjelse för den vid detsamma förekom mande tjenstgöring ; likasom det icke vore ötverensstämmande med klokheten, att vid antagandet till flo.tan förbise vigten af att vid detta vn pen erhålla den mesta erfarenheten i verklig sjötjenstöring. . De officerare, hvilka e blifva upptagna på skärgårdsartilleriets eller flottans ruilor, böra ötverflyttas till en särskild stat, kallad nya reservk le staten. Till denna stat böra före flyttas de kaptenlöjtnanter, som ädesvis öf kunna beforan dras; dernäst de regementsotficerare, som re äro förbigångna, nära pension; Idern, eller icke komma att befordras, samtaf anses kunna bättre använcas vid denna stat; och slutligen de subalternofficerare, som genom sjuklighet eller) af andra skäl ej äro limpliga för sträng tjenstgöring. Olficerarne på nya reservstaten bör få behålla oafkortade sin nuvarande lön, tjenstgöringspengar och inqvartering, samt kunna i tur appflyttas inom graden till högsta lön med tjenstsöringspengar, älvensom hv: subalternofficer ör vara. lika som hittills, ittigad att befordras till kaptenlöjtnant: allt det dock endast i mån af algång frän nya reserystaten, samt emot skyldighet att fortfarande göra tjenst. bör hvarje premiereller s ötverflyttas på denna stt, genast erhål eents förhöjning ä sin på stat innehafv Derjemte kundlöjtnant. som la 25 proande lön och tjeustgöringspengar, hvilken förhöjning, som är afsedd att utgöra en ersättning för minskning i inkomster genom förlusten af sjökommenderingar. han bör bibehålla intilldess han beloråras till kaptenlöjtn: Officerarne på nya reservstaten bör älven vara medgitvet att taga a af lön utan tjenstgöringsoch böra de olficesked med bibehållande pengar och inqvarte rare, som begagna sig tagas denna sednare stat upp intilldess de fyllt 55 år, vara med erhållande af full lön enligt i Nya reserv-statens stid åter ingå i tjenste: Krig på en särskild indragning ptagna olficer ättighet. uppt. De på are skola, förbundna att, graden, under Henstgöring skulle för delar af stationstjenstgö sanit kompanitjenstgörmger Då vid grunuläggningen mligast omfatta vissa ringen vid båda vapnen, n vid flottan, al et nytt vapen, särstora och vidtdeles när tordringarne blity omfattande som vid Skär ärdsartilleriet, den första uppsättningen officerare måste emotse ett mycket trägnare och ansva fullare arbete ett vapen, hvarest institutionerna redan äro ordnade. fordrar tjenstens bästa att öfverflyttningen af dessa officerare sker med noggrannt urval; äfvensom å andra sidan det ej är mer in billigt att. vid tillsättandet af dessa maktpaliggande befälsplatser, de fördelar ej försummas som kunna beredas medelst befordran till en I grad. De dessa befordringar åtföljande ht lönförmåner böra dock icke Lekommas dertill blifvit tillgängliga genom af I villträdet till de föreslagna Jönförhöjningarne inom de olika graderna måste blilva beroende uf blifvande ledigheter inom nya reser Fylinaderna i dessa nya löner böra turv delas båda vapnens grader, sälunda att. (IE!A9 Me enade sllenets UNderlöj staten. tillbörjan tnants