Rätiegångsoch Polissaker. Hollertsska balansmålet. K. M:t har nu medelst slutligt utslag den 14 dennes afgjort de besvär advukaifiskalen i kammarrätten, Axel Liljenstotpe å advokmfikalsembetet3 vägnar, och kammarskrifvaren Gustaf Ivar S.ridbeck, hvar för sig anfört öfver kammarrättens utslag uti ofvanstäende mål. K. M:ts utslag, sådant det finnes intaget: uti högsta domsiolens protokoll för den 14: dennes, lyder sålunda: ?Ehuru sannolika skäl och tiknelser förekommit dertill, au Stridbeck, med käsnedom om den af Hol lertz iräkade balans, varit bonom behjelplig att densamma fördölja samt äfven af Hol lertz emottsgit och till sin nytta användt Pen som Stridbeck vetat vara at Hertz ur tollkassan olonigen tillgripna; likväl och som Stridbeck härtill enständigt nekat och fullständig bevisniog i detta häuseende suknvas; samt uvad i öfrigt blifvit emot Stridbeck anmärkt derom, att han skulle under längre och kortare tider dröjt att uti rikets ständers bank insätta till kamrerarekontoret inkomna tullmedel och at Siridbeck, för hvilken Holleriz skuldsatta belägenhet icke varit obekant, at Hollertz lävat större penningsummor, icke, vid betraktande deraf, att Hoilertz varit Stridbecks förman och i sådan egenskap egtbefogenhet utt om göromäålens gäng inom koutoret förordna, utan att S:ridbeck på grund af någon gällande föreskrift kunnat sädana förorduanden sig motsätta eller hatt nägon bestämd skyldighet att för ivkomna medel, sedun de blitvit uti Holleriz värd öltverlemnade, ansvara, eller deras behörign användande öfvervaka, kan föras Stridbeck såsom tjenstefel till last, eller innaetatta g1 tigt stöd för antagandet, att Stridbeck genom sitt förfaruude balansens uppkomst frän jat, prötvar K. M:t, med atslug å agvuka fiskulsembetets besvär och ändring at kammarrättens utsleg, rättvist förklara någon ansvarseller ersättningsskyldighet i detta mäl icke kunna Stridbeck ädömas. Detta utslag var dock ej högsta domstolens enhälliga mening, utan fattades samma beslut genom omröstning, dervid betanns art justiieråden Alexanderson, Wretman och von Hoisien, hvilka jemte justitieräden Qvensel, Naumann och Rabe delsgit i målets handläggninvg och afgörande, enstämmigt utlato s:g, på sätt utsleget visar, och bilda.:e pluralhteten, hvar emot de tvenne öfrige voro sinsemellan och med hvarandra skiljaktige. Som dei torde intressera allmänheten att i en så vigtig svk som denna erhälla del utof resultaten af deöfriga högsta domstolens ledamöters slutledningar, meddela vi dessa med uteslutande af skälen dertill: Justitierådet Qvensel, som ansåg Stridbecks törfarande icke böra honom till I st föras både såsom tjensteförbrytelse och delaktighet :ti Hollertz tillgrepp, pröfvade rättvist det Stridbeck, hvilken ej varit i besittning af den tjenst, hvari han Big förbrutit, skalle enligt 25 kap. 16 , jemförd med 2 kap. 17 stratilagen, straffas med sex månaders fängelse och vara ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas, så ock, på sätt kammarrätten stladgat, deliaga i ersättning ar den skada han vållat. Justuierådet Naumann fann klagandera icke å någondera sidan hafva anfört skäl, som i kammarrättens utslag kunde verka ändring. Enligt detta utslag dömde kammarrätien, under äberopande af 61 kap. 2 missgerningsbalken och 1 kap. 126 rätte gängsbalken, Stridbeck att vara förlustig sin å tullverkets stat innehafvande kammar