STOCKHOLM den 17 Juni, Bref från Danmark. Köpenhamn den 12 Juni 1865. Trots de bondevänliga tidningarnes förnekande är det klart, att bondevännerna och Augustiföreningen ha slagit ihop sin byk vid de eist hållna valen, Denna alliance har skadat bondevännerna och blott gagnat hemtyskeriet; ty under det bondevännerna icke genomdrifvit ett enda val med Augustiföreningens hjelp, utan tvärtom förlorat ett par till följd af alliancen, har Augustiföreningen genom bondevännernas bistånd lyckats drifva igenom två val, bäda i distrikter, der bondevännerna ha en alldeles öfvervägande majoritet. Båda de valda höra till godsegareklassen och äro såsom sådana i sjelfea verket bondevännernas afsvurna motståndare. Den ena af dem, kandidaten Scavenius, afkomling ef en fiskare på Skagen (deraf namnet) vann de radikala bondevännernas bjertan genom att pröktamera sig sjelf såsom reaktionär och atare af skandinavismen. Den andra, bafon Zätphen-Adler, har ingen fast politisk trosbekännelse, utan har ständigt följt med alla strömmar. För ögonblicket tyckes han vara ren och skär bondevän, och intetannat; men ingenting borgar för, att han icke i morgon kan. bli nationelt-liberal, eller reaktionär, eller i allmänhet hvad som helst. Till följd af denna flyktighet i sinnet åtnjuter han icke något stort anseende bland sina ståndsbröder, och då han, ehuru en ganska liflig själ, icke besitter någon egentlig skicklighet, är han icke någon acqvisition för något parti. Såsom man kunde vänta, tillskrifva båda partierna sig segren vid -valen. Medan Fiedrelandet och Dagbladet göra räkning på 52 å 53 röster för grundlagsförslnget, tror Morgenposten (bonlevännernas organ) att det väl får lika många röster emot sig. Sanningen är onekligen den, att det är alldeles omöjligt att för ögonblicket afgöra, huru rösterna i sinom tid skola falla, men ifall omröstning skulle ske nu, ekulle föreslaget säkerligen bli antaget, och om man utströke de ?kungavalda?, skulle det bli en stor majoritet för förslaget ej allenast i riksrådet, utan äfven på riksdagen. Fredrik VII var, såsom man vet, öfverste för ett svensk! husarregemente. Kristian IX har erhällit samma grad i ett ryskt, och H. K. H. kronprinsen har äfven äåtnjutit en dylik hedersbevisning. Man lägger inom hofkretsarne mycken vigt på dessa utnämningar. Man anser der sjelfherrskaren öfver alla ryssar för det mest upphöjda väsen på jorden, och hvarje från honom utgängen nnestbevisning, bestode den till och med endast i någonting så litet som en tom titel, anses för en nästan gudomlig gåfva. Vår konung tyckes i det hela taget vara väl eedd i Europa. Det går honom, liksom det giek Fredrik VI på kongressen i Wien; han vann allas hjertan, men intet spel. Från England bekom Kristian IX i förra veckan strumpebandsorden, hvilken med stor högtidlighet bands om hans ben nedanför knäet af ett par engelsmän, hvilka blifvit hitskickade för detta ändamål. Vid freden i Wien förlorade konungen mer än 200,000 danska och ännu flera tyska själar. Folket glädjer sig öfver förlusten af de tyska själarne, men brinner deremot af längtan ett återförenas med de danska. Icke så vid hofvet! Der bryr man gig icke så mycket om de danska själarne, hvaremot man trängtar och åtrår att äter komma i besittning af de tyska. Detta hoppas man kunna ernå isynnerhet med Österrikes hjelp, samma Österrikes, som i i Januari 1563 intresserade sig så lifligt för. Schleswig-Holstein i personalunion. Bismarck anses deremot här vid hofvet för en revolutionär. I denna olika uppfattning ligger fröet till en brytning melian baron Blixen-Finecke och hofvet; ty sistnämnde statsman anser Bismarck vara ett non plus ultra af visdom och statsmannaskicklighet. Om det nu är sannt, hvad som berättas, att ett aftal skulle vara ingänget om att grefve Frijs Frijsenborg och aron Blixen skola öfvertaga landets styrelse så snart cen nuvarande ministeren lider ett nederlag inom representationen, så skall gen:st en meningsskiljaktighet uppstå mellan de båda stöden för detnya kabinettet, hvilken skall bereda detta en hastig död; ty grefve Frije är rojaliet quand måme, och då han sjelf ieke i någon hög grad besitter snille, skall ban nog mottaga Inspiratiorer från hofkretsarne, hvaremot baron Blixen eger nog förstånd att värdera dessa efter förtjenst. Mellan den österrikiska och den preussiska civilkommissarien i Slesvig, hrr Zedlitz och Halbiuber, räder ett mycket spändt förhållande. Detta är blott till gagn för den danska saken i Slesvig, ty hvarje regeringsåtgärd, vare gig i preussisk eller österrikisk anda, blir neutraliserad genom den ömsesidiga jalousien. Ställningen börjer derföre bli ytterst generande isynerhet för Preussen, hvars annexionsplaner med hvarje dag allt tydligare framträda. Att man i sjelfva Preussen icke är blind för det olyckliga i denna ställning, visar sig af förhandlingar i representantkammaren, der man lagt stark tonvigt på, att den preussisk-österrikiska sambesittnigen af hertigdömena blott är ett bländverk för båda perterna och isynnerhet för Preussen. Prinsen af Hobenlobe (Zedluz högra band) bar i dessa dagar blifvit sänd till Nordslesvig, för att undersöka om de anförda klagomålen öfver tjenstemännen äro grundade. Den diplomat, som skickats till Stockholm för att tills vidare aflösa grefve Scheel Plessen, är bror till den bekante nationelle och skandinaviske statsmannen öfverläraren Sick i Odensee. Men om mean häraf ville eluta till broderns politiska åsigter, skulle man taga mycket fel; ty denne skall just hysa rakt motsatta åsigter. Eljest hade han väl icke heller blifvit hedrad med dennas beskickning. Åter har ett särdeles märkligt fynd blifvit gjordt i en af våra på fornsaker rika mossar, F. d. adjunkten vid den lärda skolan i Flensborg Engelhard, som har inlagt stor förtjenst genom att stifta den dervarande fornsamlingen, hvilken innehåller fynden från flera mossar i Slesvig, har nu undersökt Flemlöse mosse på Fyen och der funnit oildeles dylika saker som i de slesvigska mossarne. Så har man uppgräft omkring tio damascerade jernsvärd, al hvilka tre med silfverbeelagna fästen och ett med bronsfäste, vidare åiskilliga skidbeslag till en del af silfver, prydda med ornamenter, en temligen stor jernyxa med skaft, nägra ernsköldbucklor, förutom en betydlig mängd lemningar af träsköldar, några träpilbögar med dertill hörande pilar af jern och ben, lera knifvar med bronsbeslagna skaft, brynstenar, hoftänger at brons, perlor af mosaik, slas och sten, stycken af benkammar, träärl 0. 8. V. De uppgräfda sakerna bära alla på samma ätt som de slesvicska hestämda snar afatt