TEATER. Den länge (emotsedda första representationen af Richard Wagners opera ?Rienzi, med hr Tichawtscheck i titelrollen, gafs i går afton å kongl.. Stora teatern för fullsatt salong. Det torde vara mindre lämpligt att efter en gångss åhörande ingå i något när mare skärskäcdande af vare sig förtjensterna eller bristerna i denna musik, som ifrån och med ouverturen till och med operans inal gifver orkesterns samtliga instrumenter en snart sagdt oafvruten sysselsättning, så mycket hellre som man i de framvältrande tonmassorna förgäfves söker efter några mera utpräglade, klara och genomförda melodier, om än en och annan ansats dertill förspörjes. Blott så mycket må tilläggas, att om också icke kompositören förmått förläna ett rätt lefvande, organiskt sammanhang åt sin omfattande musikaliska skapelse, har: han dock alltjemt hållit sig uppe i jemnbyredd med sitt allvarliga, storartade ämne, och aldrig nedlåtit sig till begagnandet aff dessa småaktiga biafsigter, dessa ängsligra beräkningar af öronkittlande och omotiverade effekter, som annars ymnigt nog anträiffas i de nyare stora operorna af eklektisk art; tvärtom genom den måhända understundom alltför stora förvandtskap, som dessa många körer, marscher och öfriga ensemblesaker si..semellan ega — ty af wrier tinnes det i hela operan blott ;n enda och denna ej heller af vanigt slag — herrskar i det hela en viss sonseqvens, som emellertid drabbades afett vögst oegentligt och bjert afbrott genom den tf Wagner icke komponerade, för operans skaplyone helt och håliet främmande nu leri inlagda balle. tmusiken med thy åtfölande ballett af alltför litet plastisk beskafenhet, men af alltför mycket modern pariersnitt, hvari ae med komparsers tillhjelp ivägabragta menniskopyramiderna restes så högt att de till och med å de romerska standarerna undanskymde de imposanta initialerna till devisen Senatus Populus Que Romanus. Som ofvan nämndes hade man nöjet att lenna afton förnya bekantskapen med hr Pichatechecks utmärkta talang, som i det aristiska och ecenergiska utförandet af hufvudollen fullkomligt rättfärdigade det rykte om föregått konom hvad denna roll beträf ar. Hr Tichaatscheck, som emottogs vid sitt nträde på sceenen med applåder, framropales efter hvarje akt, och medförde tvenne sånger fru Sstenhammar, som återgaf Irene ned qvinlig: behag och vackert musikaliskt uttryck, samt mill Jacobsson, som redde sig på ett ganska erkännansvärdt sätt med Adriano Colonnas svåra och ansträgande ro!l och som båda äfven i öfrigt rönte mycket erkännande för deras återgifvande af ett par if de mera framstående rollerna. Operan ir nppsatt med mycken prakt och omsorg, var ganska väl inöfvad och rönte öfverhufvudtaget ett rätt gynnsamt emottagande.