obligationskonto, så var det visst ett fel som behöfde rättas, men verkade icke på bankens ställning. Om 20,000 rårs utgift fanns i kassa och dagbok, men ej öfverförda på sitt konto i hufvudboken, så var detta fel så stort att det snart blef bemärkt. Af enahanda beskaffenhet äro de öfriga felen, som influtit vid afslutning af 1863 års böcker, men de skulle framdeles hafva åstadkommit förveckling, om icke direktionen bemärkt dem. Möjligheten af dessa fels tillkomst förklaras af kamrerarens sjukdom och den korta tid som hans tillkallade biträde hade för böckernas afslutande. En tvist uppstod emellertid emellan riksbankens förenämnde ombud och direktionen under den sista revisionsförrättningen. Den förre fordrade att de oriktiga balanserna i 1863 års bokslut skulle hafva intagits i 1864 års böcker, eller med andra ord, när de oriktigt afslutade räkningarne en gång blifvit reviderade och af bolagsstämma gillade, så ville ombudet icke ex. minera felen. Direktionen åter förklarade ogörligt att låta berörde fel inflyta i följande årets Lok: men ville icke uti de reviderade böckerna göra något omslut, utan lät det ske på lösa pappersark, såsom ombudet kallar dem, emedan icke voro inbundna. Vid bolagsstämman jordes denna strid, äfven omfattande en missräkning å 1869: 76 öre, som omförmäles sålunda, att alla, utom meranämnde ombud, erkände att direktionen hade förfarit rätt, hvarjemte revisorerna försäkrade att igenom denna åtgärd 1864 års böcker befunnos fullkomligt felfria. Ombudet ville emellertid icke låta sin åsigt falla, utan bringa henne till allmänhetens kunskap och har lyckats att uti förf. i Aftonbladet finna ett skickligt biträde. Vi hafva nödgats ingå i dessa detaljer af skäl, som allmänheten torde finnas benägen att gilla. Uti anklagelseskriften hägra nemligen alla punkterna såsom ofantliga skräckbilder, men om läsaren haft tålamod att genomse vår lilla replik, så hoppas vi att de förvandlas till små lyktgubbar, åt hvilka han kan småle. Delegare i Norrbottens läns flialbank. Vi införa denna reklamation till den kraft och verkan den hafva kan, förbehållande oss att dervid en annan dag göra nåra anm: inear.