git armarne om sia väns hals och tryckt honom till sitt hjerta. ?Sen I, mina herrar, sade Belgrano, jande sin arm på Daniels skuldra och dande sig till de församlade, sen I, mitt anlete badar i tårar, och de ögon, som utgjuta dem, hafva sedan barndomen förlorat ända till minnet deraf. Anen I deras Nej. I hafven alla blifvit rörda af min vä ord, men jag, jag gråter ej öfver dem, uten öfver mitt fidernesland. Jag tror på dess pånyttfödelse, jag tror på dess framtida storhet och öra — men ack! det brödraförbund, som skall utså fröen dertill, skall ej uppstå bland detta slägte och ej heller bland det följande. Derlör utgjuter jag dessa tårar, derför att hvarken I eller jag eller ens våra söner skola s2 den borgerliga frihetens Jysande morgourodnad uppstiga öfver La Plata, ty oss felas naturli böjelse, vanor och uppfostran för att bilda iöddetta förbund, utöva denna samverkun, som endast storheten af det befrielseverk våra fäder företogo kunde lära dem.4 Jo, jo, vi skola förena oss, ropade flera af de närvarande. eTyst, Eduardo, tyst för Guds ek hviskade Daniel till sin vän. 4Ja, mina vänner, vi skola förena osstsade Daniel högt, och under häntörelsen af denva tarke böra vi denna gång ekiljas. Jag skell omarbeta våra stadgar och gång förelägga eder dem. De skola b enkla nog, men de måste sätta oss i s att inon. en fjerdedels timma kunna so las, då gemensamt ; eller en begynnande revolution fordrar det. uDet är i dag den 24 Maj Liåtom 0ss skiljas innan den 25 tinner så många argentinare samlade, som dock ej kunna heisa denna dag såsom fria män. Den 17 Juni skola vi åter samlas i detta samma hus och vid samma tid. sÄnnuv ett ord: använde hvar och en ef eder alla medel, allt inflytande, föratt hi dra era vänner att emigrera; men om de ej stå alt öfvertyga, så bed dem vända sig ?