Till Redaktionen of Aftonbladet. Tillåt en person, som slitit mycket ondt i sin ungdom, och således kan bedöma hvad en yngling tål samt sjelf eger fem söner, hvilka han hopas kunna uppfostra till dugtiga och för sitt and nyttiga män, att få besvara de pjunkiga och för en gammal militär högst ovanliga bekymmer, som stodo att läsa i en till Aftonbladet insänd artikel för i lördags. Insändaren som sjelt har en son vid Carlberg anser för sin skyldighet att till svar på den gamle militärens klagovisor hembära vederbörande sin högaktning och erkänsla för det de öfvergifvit den gamla vanan att samla trupperna försedda med alla beqvämligheter, som Stå dem till buds, och i stället tänker låta dem sakna något litet deraf och således få lära känna fältlifvet från en annan sida. Hvad angår kadetterna så anser insändaren dem tå största nyttan derutaf, då de med tiden äro ämnade till befäl, och således böra åtminstone i någon mån veta hvad soldaten har att utstå; och om ibland dem finnes någon som icke står ut dermed, så har han derigenom tillfälle att i tid draga sig tillbaka, då staten besparas kostnaden att upprostra honom till en plats, för hvilken han icke passar. Att strapatserna under sommaren skulle bli så duthärdliga till och med om regn skulle inträffa är svårt att inse, ty medan man vid bivuakelden torkar de våta kläderna har man kapotten att tillgå och när de förra äro torra så torkar man den sednare. Detta är i alla fall sötebrödsdagar i jemförelse med sjömannen, som ofta i flera dagar får gå genomvåt, och icke en gång i de kalla zonerna har eld hvarken att torka eller värma sig vid. Gammal Sjöman.