varit på sådant sätt oc medelst Norrbro de icke derigenom blifvit mera centrala. Ett rorra stambanan, utkastar han från sin bångstyriga pegas de vildaste planer till: 1:o Jernvägsspår Jängs Ladugårdslands Strandgata till Blasieholmen, från denna på ny?) bro till Skeppsholmens östra sida och ill Kastellholmen; 2:0 Banstation nedanföre Gardeskasernerna (sedan rikets ständer dragit ett streck fver räkningen att få förlägga hufvudstaionen vid Nybroviken); 3:o Utfyllningar vid Kastellholmen, som Papteras till lämplig hamnplats?, förmodlioen med 240 fots utrymme för magasinering af någon god väns byggnadsmaterialier och bränvinstunnor; 4:0 Utfyllningar längs Djurgårdens strand, vid Beckholmen, nedanför Franska värdshuset o. s. v., ?der rymliga upplagsplatser(!) lätt kunna beredas? ; 5:o Utfyllningar i Skeppsbrohamnen, för anläggningen af en bro emellan Blasieholmen och Logården, hvilken bro naturligtvis är alldeles nödvändig och, likasom Nybrohamnens igenfyllning, skulle obegripligen befrämja sjöfarten och tillförseln! Det lärer väl således vara klart att allmänheten och petitionärerna ingalunda, såsom en liten hetlefrad insändare i Dagbladet för den 10 dennes yttrar, missförstått? stadsfullmäktige i afseende på den beslutade utvidg ningen af hamn-området?; ty det är verkligen icke hamnen och vattenområdet, utan lan det man vill utvidga. Det är endast fyllnadsifrarne, som icke förmå skilja emellan hamn och upplagseplats, utan när de vilja utvidga den sednare, påstå att de afse den förras utvidgning. Det är emellertid blott när de framträda i en högtidligare stämning, som de nyttja detta förblommerade talesätt, i de närmare hjertutgjutelserna framkommer den egent liga afsigten, den nemligen att åstadkomma en genare väg från Logården till Djurgärden. Denna, den innersta tanken omklädes dock, för säkerhets skull, ytterligare utihvarjehanda fraser om att dels förbinda de särskilda malmarna med hvarandra (hvarvid sistnämnde insändare råkar benämna staden inom broarne för malm), hvartill likväl först erfordras en bro från Blasieholmen öfver strömmen, hvilken aldrig kan komma till stånd, så länge Stockholms invånare ha sitt förstånd i behåll, dels ock ?förvandla Ladugårdslandet från en till stadens periferi utkastad förstad till en af stadens mest centrala delar, och det till sådan grad att t. ex. den som bor vid Skeppargatans förening med nya Strandgatan och således på midten af Ladugårdslandets längd (!) icke har längre väg till Logården (!) än den som bor vid Slus: sen.? Det förra påståendet är mer än löjligt, enär det först och främst sedan de små ångbåtarne tillkommit, öppnats en i alla afseenden vigare och bättre förbindelse emellan de stadsdelar, som äro af vatten åtskilda, än genom nägra knaggliga stengator eller öfver en af varupplag eller gräsplaner besvärad plats kan ästadkommas, och, för det andra, Arsenalsgatan framgent, efter Nybrovikens fyllning, såsom hittills, kommer att utgöra den ginaste vägen emellan staden, södra delen af Norrmalm å ena samt Ladugårdslandet, å andra sidan; ty våra för fäder, som icke insett fördelen af att fylla äfven stadens största hamnar, hafva Jagt flera bebygda qvarter i vägen för dem, som så brådska till aftonsexan på Djurgården, alt de fordna gatorna icke mera lemna dem tillräckligt skyndsam passage. Det andra påståendet, att Ladugårdslan det skulle genom Nybrohamnens fyllning förvandlas till en af stadens mest centrala delar är en alltför grof krok, för att af någon, som har ringaste reda på saken, kunna svälias. Om det icke erfordrades mera än att göra land af ett eller annat vattendrag för att förflytta och centralisera en aflägsnare stadsdel; så vore det ingen nöd, förutsatt att det ligger någon synnerlig fördel utiatt hafva allt centraliseradt; men så lätt vill det sig i sanning icke. Adolf Fredriks och Klara församlingar hafva i flera hundra är förenade med staden?, men tyvärr hafva det mest lysande bevis, huru ins. söker missleda allmänheten har han lemnat justi det exempel, som skulle visa, till hvilken grad Ladugårdslandet skulle genom den nya pla4 nen blifva centraliseradt; ty om äfven den uppgift hölle stånd — hvad vi ej nu äro i tilliälle kontrollera — att den som bor vid Skeppargatans förening med nya Strandgatan icke rade längre väg till Logården än den som bor vid Slussen, :å vunnes dervid icke någon ny fördel, ty den väg en Ladugårdslandsbo nu hade att tillryggalägga emel lan nämnde tvenne punkter är, genom den lilla ångbåtens förmedling fullt lika kort som den genom fyllning skulle kunna åstadkommas, och den passeras på förstnämnde sätt vida bastigare; vidare är det icke Logården hvarmed allmänheien dessutom icke ar något att skaffa, som utgör sjelfva stadens? medelpunkt, utan såsom sådan betraktas Stortorget, till hvilken punkt afståndet är vida kortare fran Söder än från Ladugärdslandet; och slutligen är det ytterst barockt att påstå det Ladugårdslandet, en stor och vidsträckt förstad, af hvilken blott nåra få, små hus begränsa nedra delen af Skeppargatan, skulle blifva en af stadens mest centrala delar, om äfven afståndet från dessa hus till stadens medelpunkt icke vore längre än från Slussen. Det synes icke ha fal!it den klyftige insändaren in att, om en landkommunikation eller bro vore tillräcklig att göra en stadsdel central, borde i lörEASTERN EEEEEEEER