oupphörligt fyller de sköna hamnar, som naturen danat, och detta icke derföre, att folkmängden och sjöfarten minskats, utan i trots at ett växande behof af större hamnutrymme och under det att de af fyllnadsmanien angripna myndigheterna sjeltva tala om nödvändigheten att utvidga? Stockholms hamn och göra den mera tillräcklig för sjöfartens behof. Som det emellertid aldrig gifves någon dårskap nog stor, att den icke finner sina försvarare, åtminstone bland dem, som gjort sig skyldiga dertill; så hafva äfven nu i polisbladet insändare med mycken hetta sökt advocera bort alla olägenheter af den stora Nybrohamnens igenfyllande och sökt bemantla denna vaadalism med fraser om ?vatten i öfverflöd?, om behofvet af stora upplagsplatser? samt beqväma landförbindelser m. m.-d., som naturligtvis skall af kotteriet i oändlighet omröras, då hr Hiertas motion hos stadsfullmäktige snart förekommer, men hvilket vi icke destomindre vilja något närmare belysa, då viiden förste Dagbladsinsändaren tro oss igenkänna egentliga upphofsmannen till det fatala förslag, som med rätta väckt så mycken oro inom hufvudstaden, och de vidtsträfvande ider han nu i ett oredigt virrvarr uppdukar om utfyllningar och jernvägsspår i oändlighet visar nödvändigheten att, medan tid är, hämma flykten af hans djerfva fantasier. Den uppsats i samma syftning, som af P. T. blifvit i tisdagsbladet intörd, är endast ett uppkok på komitens utlätande och behöfver derföre icke särskildt besvaras. Nybrohamnens utfyllning måste hufvudsakhgen betraktas från trenne synpunkter, nemligen med hänseende till sjöfartens och den konsumerande befolkningens intressen, samt från estetisk synpunkt. De af fyllerimanien angripne tillägga en fjerde, den sanitära; men denna är påtagligen blott ett svepskäl, emedan sunda förständet säger att den grunda och förminskade Ladugårdslandsviken, hvilken, utom den förut deruti utströmmande orenlighet, efter Nybrovikens utfyllning skulle emottaga äfven en stor del af den hittills deruti utfallna orenlighet, måste blifva långt mera osund än samma vik kan vara, då densamma, jemte Nybrohamnen, bildar ett enda stort vatten. Om denna punkt skola vi dock äfven tilllägga några ord. Hvad först beträffar sjöfartens intressen; så hafva hrr fyllningspatroner fått den besynnerliga idn i sina hufvud, att dessa intressen icke erfordra vatten, utan hufvudsakligen, ja nära nog uteslutande, land. Man eger icke numera skratta åt framlidne professor Thunberg, som förklarade, att valtnet är det element, som gör sjöfarten så inom som utom Östersjön vig och beqvämlig?. Han kände nog, den hedersmannen, sitt folk, och visste att det bland dem fanns eller skulle uppstå så rundeligt, om hufvudet, begåfvade naturer, att denna barnalära behöfde hos dem inpräglas. Nu, då insändaren i Dagbladet skall motivera det barocka fyllnadsförslaget, hvarti:l man förut förgäfves efterspanat grunden, får man höra, Jatt det för sjöfartens och handelsrörelsens I ?beqvämlighet?, för att af Skeppsbrohamnens samt Ladugårdslands och Nybrovikens vatten bilda ?en enda sammanhängande hamn? och för att åstadkomma en gin och beqväm förbindelse mellan de särskilda hamndelarne? är nödvändigt, icke — såsom hvar och en annan skulle föreställt sig — att lemna vattnet inom de särskilda hamnarne friare förbindelse sinsemellan, t. ex. genom den mellanliggande landtungans genombrytande, utan att fylla hela Nybroviken! Förgätves har öfverståthållareembetet, uti I dess första utlåtande (år 1861) öfver förI slaget att hindra Nybromurens utskjutning, påpekat behofvet af ökadt utrymme för sjöfarten, då klagan länge varit förspord öfver trängsel uti sladens på Saltsjösidan belägna hamnar; fruktlöst har äfven grosshandelssocieteten och drätselkommissionen, vid särI skilda tillfällen, påyrkat åtgärders vidtagande för beredandet af större utrymme för den växande sjöfertens behof, bland hvilka å:gärder hufvudsakligen ingick att tillgodogöra sig den ansenliga Nybrovikens vatten, men ingalunda att fylla detta; förgäfves har det för alla med ögon begåfvade rmenniskor varit synbart, hvilken förlägenhet, trängsel och ökad kostnad för de trafikerande, som orsakats redan at den mindre fyllnad, som det först fastställda förslaget medförde — man har likväl panna nog för att nu påstå, Idet vatten finnes i öfverflöd (1), att det är, utom kajer, endast upplagsplatser samt köroch jernbanor, som fattas oss, samt att, för sistnämnde ändamål hela hamnen måste fyllas! ?Jernvägsspåren?, om hvilken ingen annan menniska talar, återkomma oupphörligt i ine:s artikel; och man ser tydligen att den gamla idn om banstationen vid Ladugårdslandsviken, för hvars äåstadkommande hr Leijonancker först inför sistl. riksdags statsutskott föreslog Nybrovikens igenfyllning, ännu efter döden spökar i ins:s hjerna. Antagligt är äfven att ett hemligt hopp att ännu kunna göra en diversion emot I den förargliga banstationen vid Clara förmått vissa talare bland stadstullmäktige att vid Nybrofrågans afgörande låta udda vara jemt. Ins. föraktar dessutom kostnaderna och den eljest icke ovigtiga frågan, hvartili uppoffringarne skulle gagna. Icke nöjd med att af stadens medel störta 3 å 400,000 rdi I ned i den nyligen uppmuddrade Nybroham. nen, samt att nedlägga 1 million rdr på iernvägsspår från Ladugårdslandsviken till