Om inbillningskrattens normala olairvoyanoe. Af E, L. Bulwer. De flesta menniskor äro tviflaree i fråga om de under, som tillskrifvas dem magnetiska clairvoyancen. Jag medgiffver?, säer den försigtige fysiologen, ?att man kan framkalla ett slags katalepsi hos ett i hög frad nervöst subjekt; att 1 detta quasi-kataeptiska tillstånd en dröm kan passera genom hjernan, hvilken den drömmande är i stånd att berätta och hvilken han dervid kan färglägga eller öfverårifva till följd af en omedveten sympati (af magnetisörerne kallad rapport) med den persons vilja som försänkt honom i sömn, eiler till töljd af en riktning i sin egen själ, hvarom han för ögonblicket är okunnig. Men att påstå, att en person i detta abnorma tillstånd kan intränga i en annans mest hemlighetsfulla tankar — i anden genomlöpa tid och rum — beskrifva hvad som tilldrager sig på många tusen mils afstånd — se med amdra organer än ögonen och tänka medelst; andra förmögenheter än förständet — detta är att motsäga allt hvad vi känna om menniskans organism och naturens fastställdar lagar.? Enligt min tanke finnes det emellertid en elairvoyance, som är vila mera underbar än den som Puysegurs anhängare tillskrifva den magnetiska hänryckningen, men som dock ingen fysiolog vågar bestrida. Ty äfven den om magnetiska clairvoyancens gåfva innerligast öfvertygade skall, om hans (ro grundar sig på verklig erfarenhet, vara den första att medgifva, att den fömåga den meddelar är i högsta grad nyckull och osäker — att, ehuru en somnambul möjligen i dag noggrannt beskrifver aniedmingen till en svårbotlig sjukdom eller hvad som i ett visst hus tilldrager sig i Amerika, ban likväl i morgon kan vara ur stånd attupptäcka en förkylning i ert hufvud eller säga er hvad som tilldrager sig hos er närmaste fönne Så osäkra och opålitliga äro de ögre fenomener, som tillskrifvas den magnetiska clairvoyancen, att experiimenter med dylika fenomener nästan alltid misslyckas då de underkastas sådana prof som der klentrogne med skäl fordrar, coch den er forne magnetisören, äfven om man aldrig si varmt tror på silt subjekts förmåga, vet at han måste vara i yttersta grad försigtig di det gäller att draga någon pralktisk nytia a de råd eller förutsägelser, som dikteras a