verkat med ett så lyckligt resultat, att afkastningen af kapitalet uppgått till det myc ket betydliga beloppet at 20 proc. I spetsen för styrelsen, som utgöres af 12 medlemmar, stå 2 direktörer (köpmän), hvilka leda de egentliga affärerna och som till ersättning härför väl icke erhålla någon fast lön, men i stället bekomma 25 proc. af nettovinsten. Detta till sin natur rent privata företag, som utgår från en så praktisk och intelligent nation som den schweiziska, har naturligtvis ådragit sig allmän uppmärksamhet, och isynnerhet har man i Österrike på sista tiden varit ifrigt sysselsatt att följa det gifna exemplet, för att befrämja omsättningen af naturprodukterna på aflägsnare marknader. De före l nåde rikena, hvilka sannerligen behöfva den största möjliga lättnad för omsättninfn af sina särskilda produkter och som i ikhet med den österrikiska staten sakna en ri tigt utbildad iörbindelse med de aflägsnare transatlantiska handelsplatserna, skola säkerligen se sina kommersiella intressen krafugt befrämjade genom bildandet af en dylik, efter våra förhållanden lämpad exportförening, hvars verksamhet naturligtvis måste omfatta våra naturoch industriprodukter såväl som omsorgen om vår sjölart samt tillika utförande af order på alla de många och vigtiga produkter, som från dessa trakter kunna med fördel införas direkt till våra länder. Våra naturprodukter äro lyckligtvis till största delen mycket kuranta varor, såsom jern, stål, timmer och fisk; sistnämnda artikel har på den sednaste tiden till och med funnit väg till det aflägsna Kinas marknader, hkasom det äfven är kändt, att det svenska stålet var en af de varor, med hvilka hamburgarne först öppnade sina handelsförbindelser med detta rike. Men exportföreningens ändamål inskränker sig icke allenast till att finna nya och förmånliga marknader för våra råprodukter, utan dess uppgift består tvärtom hufvudsakligen i att befrämja vår nationella industri, emedan vår egen tördel naturligtvis alltid måste mana oss att föra våra varor i det i möjligaste måtto förädlade tillstånd på marknaden. En hvar vet, att ut vecklingen af vår industri till den väsentligaste delen beror på möjligheten att åt denna öppna nya och stora marknader; ty med marknadens omfång tillväxer älven fabrikationens och derigenom äfven varans prisbillighet Nämnde aflägsnare verldsandelsplatser, hvilka sjelfva sakna all-industri och hvilka följaktligen erbjuda afsättning för alla möjliga industrialster, skulle icke blott för oss öppna en marknad för sådana fabrikater, hvilka grunda sig på våra länders naturliga tillgångar, hufvudsakligen våra olika slags jerntillverkningar, hvilka äro i och för sig af så utomordentlig betydelse, att de kunde antagas göra försöket lönande, utan äfven de flesta öfriga industrigrenar, som börja slå rot i landet, skulle derigenom erhälla en kraftig lyftning, då vi icke kunna inse hvarföre vii denna riktning skulle frukta att stå tillbaka vid täflan med de flesta andra europeiska stater, under det vi på de oss närmare liggande handelsplat. serna skulle i sjelfva dessa länders egen industri finna en alltför mäktig konkurrens att besegra. 1 hvad mån denna utvidgning af marknaden skulle särskildt tillgodokomma tillverkningen af våra väfnader, såväl som tillverkningen af glas, fisklefvertran 0. 8. vV., behöfver här blott flyktigt antydas. Hvad slutligen angår vår sjöfart, så är det väl icke heller mindre i ögonen fallande, hvilka utomordentliga fördelar som skulle tillskyndas densamma genom upprättandet af en sådan förening, som den här omförmälda. Vår sjöfart intager visserligen redan en mycket framstående plats bland öfriga sjöfartsidkande nationers; våra flaggorha ganska ofta varit synliga äfven i de kinesiska farvattnen; men vi skulle dock omöjligen kunna finna något säkert fotfäste i dessa eller andra lika aflägset liggante trakter, såframt vi icke, i likhet med andra nationer, äro betänkta på att genom etablerandet af större nationella handelshus hbetrygga våra maritima expeditioner och först derigenom tillvinna oss de högst betydliga fördelar, af hvilka andra redan äro i besittning. Hvad vi i detta afseende vilja specielt fästa våra läsares uppmärksamhet vid, är den omständigheten, att den tid väl snart bör antagas vara inne, då en utvidgninz vår utländska ångbätskommunikation måste bli föremål för våra bemödanden. Härtill synes isynnerhet Sverge böra känna sig särskildt manadt. Det är bekant nog, att flera främmande nationer underhålla en mycket vinstgifvande ångbåtsfart på dessa aflägsna trakters farvatten. Sålunda ser man i Konstantinopel främmande ångbåtar i mänga anställda dels som bogserare i Dardanellerna och på Bosporen, dels i fraktoch passageraretrafiken längs de turkiska kusterna, ja, till och med i den dagliga trafiken mellan Konstantinopel och de närmast liggande öarne deltaga främmande ångfartyg lika med de turkiska. Hvad skulle väl kunna anses vara till hinder för att de förenade rikena äfven sökte tillegna sig en större eller mindre andel af dylika mycket indrägtiga företag? Men härtill fordras som ett nödvändigt vilkor, såsom förut är nämndt, upprättandet på dessa aflägsna orter af svenska och porska handelshus, som, nära fästade vid moderlandet, vore förtrogna med våra länders kommersiella, industriella och maritima intressen. På detta sätt ha andra europeiska nationer redan skaffat sig insteg på dessa marknader, bland hvilka vi isynnerhet vilja framhålla Schweiz, Bremen och Hamburg, för att ej tala om England och Frankrike. Det tillkommer nu oss att följa det gifna exemplet. Men ju längre vi dröja härmed, desto större hinder skall det tydligen möta, när andra redan varit länge nog i verksamhet för att uteslutande tille na sig och beherrska den främmande marknaden. Ingen må tro att svårigheterna för oss skulle vara oöfvervinneliga. Hvad som för enskilda skulle vara så godt som omöjligt att uppnå är det just föreningens syfte att åstadkomma genom samverkan af många krafter, likdAm äfvan ande statara aAvarmnal gar nagg all kt 00 kt AA FA NA Pr —— VA — ammar sar OO —